Strange World of Coffin Joe

Innan jag kommer in på själva recension kan det vara en idé att nämna några ord om José Mojica Marins och Coffin Joe (dessa kan sägas vara samma person). Marins är en relativt okänd regissör här i Sverige. Delvis för att han är väldigt udda, delvis för att inget har släppts med honom förrän Njutafilm hade den goda smaken att släppa en hel box med hans alster (all heder åt Njutafilm). I hemlandet Brasilien är Marins dock kult, och då som sin rollfigur Coffin Joe.

Coffin Joe är en återkommande figur i den brasilianska skräckgenren. Han arbetar som dödgrävare, iklädd svart frack, hög hatt och kloliknande naglar, och sprider död och fasa runt sig. Som karaktär figurerade han först i filmen At Midnight I'll take your soul (1964), och han förkom sedemera i flera filmer (regisserad och spelad av just Marins). Enligt flera rykten skall Marins ha varit så besatt av sin roll att han själv gick runt klädd som Coffin Joe, han skall dessutom då ha vägrat klippa naglarna för att få de "klor" som hans rollfigur hade.

I Strage World of Coffin Joe finns figuren bara med i bakgrunden. Detta är en episodfilm och Coffin Joe finns endast (indirekt) med i den sista av de tre episoderna i form av en sadistisk professor som ger sina lärljungar en ny definition av smärta. I den övriga episoderna möter vi en mystisk dockmakare och en trashank som förälskar sig i ett lik.

I ärlighetens namn skall det sägas att detta inte är en bra film. Både regi och skådespel är obefintligt. Men en mer fascinerande film har jag sällan skådat. Få regissörer har tänjt på de moraliska gränserna så som Marins gjorde. Att behandla ämnen som nekrofili och sadism fullt ut hör inte till det vanliga, och då får ni ändå ta i anspråk att denna rulle gjordes 1968. Kombinationen av ren ondska och surrealism verkar ha varit Marins kriterier och i denna episodfilm tar han ut detta koncept till fullo. Det är m.a.o. stämningen och inte innehållet som fascinerar inte genomförandet.

Jag vill än en gång ge en eloge till bolaget Njutafilm som vågat ge ut denna regissörs alster, och dessutom i en mycket fin box. Man ställer sig dock frågan om vem som är mest galen. Marins som gjorde filmerna, Njutafilm som släpper dem eller jag som ser dem? I vilket fall så blir världen mycket mer intressant med en sådan genuin och originell regissörs alster i DVD-hyllan.