Nine

En sprakande film, som är grymt snygg, men med en ganska tråkig framförhållning. Ja, de kan inte få plats med fler skådespelare men det är segt och inte en sevärd film i helhet utan det är de separate uppträdandena som berör. Cotillard för att hon är i ständig kontroll och en fröjd att se spela sårad och ledsen. Kate Hudson som kommer från ingenstans och gör den bästa showen och roligaste och flashigaste sångnumret. Day-Lewis som redan från början är ett ostadigt korthus som bara väntar på en darrning eller en vindpust som ska slå omkull honom.

Filmen är snygg och härlig att se på för ögat och till och från för örat. Men resten av mina sinne är inte lika imponerad.

Rob Marshalls senaste film Nine (2009) har hämtat inspiration både från Broadway-musikalen med samma titel och från Federico Fellinis drama 8 1/2 (1963), och berättar om hur filmregissören Guido Contini (Daniel Day-Lewis) drabbas av stark prestationsångest inför arbetet med sin senaste film "Italia". Journalister och producenter pressar honom på beslut i samma takt som arbetet fortskrider i väntan på ett manus som inte blir skrivet. Continis relationer med kvinnor i sitt liv tar allt fler dramatiska vändningar tills han når den punkt då han till fullo inser vilket ohållbart liv han har byggt upp - och med tiden finner ny inspiration.

Med tanke på att jag har sett fram emot att se denna musikal i uppemot ett halvårs tid säger det väl sig självt att förväntningarna oundvikligen byggdes upp en hel del. Flera fängslande trailers har släppts, och den färgsprakande värld som har demonstrerats i dessa, ack så korta, glimtar, har bara spätt på min längtan. Jag kan, efter att precis ha sett den, med eftertryck säga att dessa förväntningar inte gjorde filmen till en besvikelse. Filmen drar igång med en förkrossande vacker inledningsscen där de ledande skådespelerskorna gör entré i en enormt laddad filmupplevelse. Skådespelerskor som Nicole Kidman, Judi Dench, Marion Cotillard, Sophia Loren, Pénelope Cruz och Kate Hudson - i en roll som något oförtjänt har kallats överflödig - gör var och en oerhört fängslande musikaliska scener som vittnar om imponerande scenografisk finess.

Med så pass många imponerande skådespelare, varav flera har blivit Oscarbelönade och nominerade ett antal gånger, kommer det inte som någon större överraskning att i stort sett samtliga gör mycket bra insatser. I min mening står dock Cruz och Day-Lewis i den manliga huvudrollen för de allra bästa insatserna, då båda är fantastiskt skickliga. Det är något anmärkningsvärt hur sympatisk Day-Lewis lyckas göra en karaktär som bedrar sin hustru. Som jag ser det är Dench det svagaste kortet, vilket väl är förståeligt då hennes roll som den kostymansvariga Lilli helt enkelt inte är särskilt intressant. Denna karaktärs inflytande på Contini är egentligen inte särskilt framträdande.

Något av det mest anmärkningsvärda med Nine är dock att den lyckas göra ett ovanligt komplext intryck för en musikal. Jag har tidigare skrivit om att det främsta problemet med musikaler är att de återkommande musiknumren i regel innebär ett påfrestande avsteg från den egentliga handlingen och inte utgör ett kitt för manuset som helhet. Nine är ett uppfriskande avsteg från denna faktor - den inkluderar flera klatschiga musiknummer med välskrivna melodier, men utan att för den skull tappa bort filmens röda tråd. Det är mycket lätt att se hur filmens tema återspeglas i dessa explosiva orgier i ljud och bild och hur Contini steg för steg kommer till insikt om sitt ohållbara uppträdande. Med detta sagt är Nine kanske inte den mest medryckande musikal jag har sett, men den är utan tvekan den mest välgjorda. Jag skulle lätt kunna föreställa mig att även andra som inte är överdrivet förtjusta i musikaler faller till föga för denna sinnesbejakande upplevelse som kantas av ett imponerande välskrivet manus med flera olika nivåer av tolkning och förståelse. Marshall har vunnit min respekt med denna noggrannt gjorda musikal som bjuder på oändligt mycket mer än lite sång och dans. Jag sätter utan tvekan en mycket stark trea på detta både njutningsfulla och provokativa verk.

"Well, that sounds very interesting. Walking about, not seeing anyone, growing a beard. I might come up and join you."