Shutter Island

Det är mycket möjligt att detta är 2010 års bästa film. Scorsese imponerar något så fruktansvärt att jag är beredd att klassa detta mästerverk som det bästa i hans karriär. Allt med filmen är ur filmisk synvinkel klockrent.

Jag bockar och bugar. En av världens bästa och viktigaste filmer och en av få filmer jag verkligen längtar efter att få se igen. Stark femma!

Dilemmat med att sätta ett betyg på Scorsese och DiCaprios nya verk är tyvärr inte frånkommligt. Samtidigt som filmen fungerar relativt bra som popcornsunderhållning med bra skådespel och en hög budget så kan jag tyvärr inte känna mig påtagligt besviken. Tematiken (som för övrigt är intressant) blir aldrig riktigt diskuterad och djupgående och jag känner mig nästan desillusionerad på vilken grund filmen egentligen gjordes. Dock var slutet lite ironiskt på ett bra vis och lämnade öppet för spekulationer. Dessutom störde jag mig ganska stort på hur filmen var klippt samt filmad.

En mycket stark tvåa.

Jag har sedan tidigare uttryckt viss skepsis angående valet av Martin Scorsese som regissör till just denna film, ett ställningstagande som i någon mån har visat sig stämma. Det är visserligen sant att Shutter Island är en hyfsat intressant och detaljrik thriller, men särskilt subtil är den å andra sidan inte. Faktum är att filmens inledningsvis blaffiga framtoning håller i sig under filmens gång och resulterar i en rad scener som praktiskt taget bankar in den smått stereotypa vändningen hos tittaren - utan att för den skull bygga upp spänningen på något särskilt logiskt sätt. Plotverktyg av detta slag har jag sett i många filmer, bland annat Stay (2005) och nu senast Passengers (2008), där invecklade konspirationer behandlas något slarvigt av regissören. Det spelar egentligen ingen roll vilka ledtrådar som slängs in, eftersom filmen ändå byggs upp på premissen att ingenting av detta är tillförlitligt. Denna något fega utväg har gjort mig besviken på en rad filmer genom åren.

Den övertydliga framtoningen återspeglas i sin tur på en rad punkter, inte minst bakgrundsmusiken och DiCaprios tolkning av huvudkaraktären. Redan från början gör musiken ett mycket dominerande intryck på en av och till smärtsamt hög volym med dramatiska toner som i första hand distraherar mig från händelseförloppet. I vissa scener fungerar detta bättre än i andra, men i regel skulle jag påstå att soundtracket inte framhäver, utan hämmar, stämningen. Vad gäller DiCaprio gör han, precis som övriga skådespelare, en bra insats, men utan att riktigt bemästra karaktärens psykiska kollaps och förändring allteftersom filmen rullar. Han tar sig an rollen och utgår från en nivå av "galenskap" som sedan aldrig utvecklas. Det är i min mening Patricia Clarkson som gör den allra bästa insatsen i en liten, men mycket effektiv, roll. Michelle Williams är för det mesta inte mer än acceptabel, men i en av filmens allra sista scener sticker hon ut hakan och levererar ett djupt skakande porträtt av Daniels hustru Dolores i en ödesdiger slutkläm.

I övrigt bygger filmen utan tvekan upp ett mycket proffsigt bildspråk och en mängd kusliga miljöer. Huvudrollens vacklande psyke och upprepade återblickar från ett förgånget liv lyckas vara både estetiskt tillfredsställande och djupt symboliska och tycks på ett elegant vis förkroppsliga karaktärens alltmer instabila sinne med en rad starka scener. De karga klipporna och ogästvänliga miljöerna på det psykiatriska sjukhuset, varav flera scener spelades in på ett psykiatriskt sjukhus i Massachusetts ramar in historien på ett mycket effektfullt sätt. Till och med i den allra sista scenen briljerar filmen på detta område och avrundar den konspiratoriska berättelsen med en talande replik som med tragisk klarhet demonstrerar huvudkaraktärens slutgiltiga uppoffring och den grymma verklighet han i någon mån har lärt sig acceptera.

"Once you're declared insane, anything you do is called part of that insanity. Reasonable protests, or denial, valid fears, paranoia."

Blev grymt besviken. Nästan så jag skulle kunna ge den en etta men den var bra filmad och Dicaprio räddar den.

En klar 4:a som thriller och mycket stark 3:a som film

kan inte riktigt beskriva hur fantastiskt grymmt bra denhär filmen är, spännande, mystisk, fängslande och hemskt sorglig, så långt är det det bästa jag sätt utan tvekan!!

bra skådespel, bra story, bra effekter, bra slutkläm. bra helt enkelt

Jag hade höga förväntningar på filmen. Under första halvan av filmen uppfylldes de inte. Musiken var alltför överdriven, och storyn kändes alldeles för vanlig. Ärligt talat så ångrade jag att jag hade köpt den. Men andra halvan... Ojojoj, då blev det spännande. Man visste inte vad som var sant och vad som inte var det. Vad var dröm och verklighet? Och vem var egentligen ond och vem var god?
4 poäng

Someone is missing.
En av världens främsta filmer av så många anledningar. Överraskande mainstream.

Abolsut en film värd att se! Välgjord, bra skådespelare, lite annorlunda och speciell film som lämnar ett litet avtryck i film-hjärtat.