Tvivel

Det här är en riktigt trevlig upplevelse vars produktion ser tråkigare ut än vad den är. En film som i princip helt består av gråa skol- och kyrkmijöer, präster och nunnor är inte det som får intresset att slå bakut precis. Men det här är spännande från början till slut och alla tveksamheter kring hur det egentligen står till med förhållandet mellan en präst och en elev gör att filmen gör skäl för sitt namn. Dessutom är det snyggt producerat och Meryl Streeps karaktär får man onekligen blandade känslor inför. En intressant film som är öppen för tolkning.

En nunna beslutar sig för att tycka riktigt illa om en präst.
Hur j-vla stimulerande låter det som manus till en film?
Nja något svalt utan tvekan.

Märkligt nog funkar det väldigt bra. Meryl Streep bevisar ännu en gång varför hon är Hollywoods heliga ko och obligatorisk att nominera när det vankas Oscar.
Philip Seymor Hoffman har även han en stark närvaro i denna uppgörelse mellan två individer inom kyrkväsendet.
Om Doubt kan man säga att man tveklöst blir berörd och att den väcker reaktioner hos vem som helst som är utrustad med en normal uppsättning känslor.

Som ni kanske förstår så innehåller inte denna filmen direkt några flygsekvenser med apachehelikoptrar eller några katanadueller på snötäckta bergstoppar. Däremot så har den en väldig skärpa som film betraktat i spelet mellan det fåtal karaktärer som figurerar i filmen.
Det framgår att detta är en filmatisering av en teateruppsättning i filmens framtoning.
Det är ingen lättsmält historia utan det är en bestående upplevelse som inte lämnar ens tankar förrän långt efter eftertexterna rullat färdigt.
En blygsam speltid på 104 minuter är långt under vad denna typ av film brukar kräva, men fullt tillräckligt för att runda av utan att det känns påtvingat.
Meryl Streep bär utan konkurrens filmens starkaste karaktärstolkning och det är inte svårt att se varför hon var nominerad för bästa kvinnliga huvudroll i år (igen). Att hon ser ut exakt som min gamla engelskalärare låter jag passera utan anmärkning

Det här var en fruktansvärt seg film. Knappt något hände överhuvudtaget. Inte sevärd.

Otroligt starka skådespelarprestationer, men...slutet?

Jag har bara sett den en gång, det var på en tjejkväll i skolan och då tyckte jag den var seg och inte så jätte bra... Men ska se den en gång till så får vi se vad den får för betyg då, men idag får den bara en två:a :/

3-4. Meryl Streep gör att det blir en fyra. Hon är verkligen ENORMT bra. Man glömmer det ibland, men i den här filmen är hon helt otrolig. De övriga skådespelarna är också bra. Först undrar man lite vad det ska handla om, kan det verkligen bli intressant, men ganska snart var jag totalt uppslukad.

En nunna beslutar sig för att tycka riktigt illa om en präst.
Hur j-vla stimulerande låter det som manus till en film?
Nja något svalt utan tvekan.

Märkligt nog funkar det väldigt bra. Meryl Streep bevisar ännu en gång varför hon är Hollywoods heliga ko och obligatorisk att nominera när det vankas Oscar.
Philip Seymor Hoffman har även han en stark närvaro i denna uppgörelse mellan två individer inom kyrkväsendet.
Om Doubt kan man säga att man tveklöst blir berörd och att den väcker reaktioner hos vem som helst som är utrustad med en normal uppsättning känslor.

Som ni kanske förstår så innehåller inte denna filmen direkt några flygsekvenser med apachehelikoptrar eller några katanadueller på snötäckta bergstoppar. Däremot så har den en väldig skärpa som film betraktat i spelet mellan det fåtal karaktärer som figurerar i filmen.
Det framgår att detta är en filmatisering av en teateruppsättning i filmens framtoning.
Det är ingen lättsmält historia utan det är en bestående upplevelse som inte lämnar ens tankar förrän långt efter eftertexterna rullat färdigt.
En blygsam speltid på 104 minuter är långt under vad denna typ av film brukar kräva, men fullt tillräckligt för att runda av utan att det känns påtvingat.
Meryl Streep bär utan konkurrens filmens starkaste karaktärstolkning och det är inte svårt att se varför hon var nominerad för bästa kvinnliga huvudroll i år (igen). Att hon ser ut exakt som min gamla engelskalärare låter jag passera utan anmärkning

"Tvivel" utspelar sig på en katolsk skola på 1960-talet, där syster Aloysius Beauvier (Meryl Streep) är rektorn som styr genom hård disciplin och auktoritet. Det har kommit en ny präst till församlingen, fader Flynn (Philip Seymoure Hoffman), och han engagerar sig i barnen på skolan. Särskilt den nye mörkhyade pojken får hans uppmärksamhet och den unga syster James (Amy Adams) anar att något är katastrofalt fel. Syster Aloysius konfronterar fader Flynn om sina misstankar emot honom.

Det är en njutning att se Meryl Streep och Philip Seymoure Hoffman i "Tvivel". De är mästerliga i sina rolltolkningar och deras oscarsnomineringar är mycket välförtjänta. Kontrasten mellan alla känslor; tvivel, ilska, rädsla och det behärskade förhållningssättet som de inblandade försöker ha är mycket effektfullt. Otroligt välskriven dialog; särskilt då man i filmen så ofta går som katten kring het gröt och man vill inte benämna företeelser vid dess rätta namn. Återigen; njutningsbart!

Handlingen i filmen är inte speciellt rolig. En nunna i en församling misstänker att prästen är för närgången mot en del pojkar. Temat känns inte direkt nyskapande, men miljöerna samt skådespelarinsatserna är utmärkta vilket räddar upp filmen till en svag 3-a.

Inte mindre än 4 skådespelare har blivit oscarsnominerade för sin insats in den här filmen. Meryl Streep, bästa kvinliga, Philip Seymour Hoffman, bästa manliga, Amy Adams, bästa biroll och Viola Davis, bästa biroll. Imponerande.