Boy A

Hjärtskärande (skärbrännande) vacker film som träffar på alla punkter, först och främst mitt hjärta. Eller, till sist kanske jag borde säga, för detta är en av få filmer som jag stannat med tills eftertexten rullat klart.

En berättelse rullar parallellt med en annan. Nuet blandas med bilder från dåtiden. "Jack Burridge"s liv. Fast Jack är inte hans riktiga namn, det är Eric Wilson. Han har just sluppit ur fängelset och får en ny identitet och ett nytt liv. Han klarar sig bra ute i världen, men minnen från en hemsk barndom och en tragisk händelse hemsöker honom ständigt och vill inte släppa taget om honom. Det tar inte lång tid förrän hans minnen kommer ikapp honom, samt det brott han begått.

Boy A är en suverän film. Berättad på ett rätt vanligt sätt, fast ovanligt bra gjort. I samband med Jacks nya liv följer bilder från hans liv före fängelsestraffet. Bilderna är smått suddiga och känns lika svaga som otydliga. Man anar hela tiden hur allt ska sluta, men ändå är man osäker. Trots det så är Boy A en helt fantastisk film.

Musiken är bland det bästa jag hört i en film. Den passar perfekt till Andrew Garfields lätt disträa, spastiska och blyga Jack. Garfield gör en helt suverän roll dessutom. Jag har aldrig sett honom förr och efter detta kommer jag definitivt inte att ens försöka hitta hans tidigare roller. För detta (Jack) är så skört, vackert och välspelat att minsta lilla antydan till bully eller brat kommer förstöra allt.

Alla skådisar är suveräna i filmen. Peter Mullan spelar Terry - Jacks övervakare och vän. Siobhan Finneran är likväl bra som Kelly - Jacks flickvän.

Boy A är en film med få brister. Mycket känsla och ett stort jaevla hjärta. Slutscenen är en av de bästa jag någonsin sett. Jag rös så mycket att jag nästan skämdes, tur det eftersom jag storbölade inombords.

En tragisk film som tar upp ett intressant ämne. Boy A som spelas av Andrew Garfield, släpps ur ungdomsfängelse 24 år gammal efter att avtjänat ett avskyvärt brott han begick blott 10 år gammal. Väl ute i samhället ska han försöka återanpassas med en ny identitet. Andrew Garfield gör en alldeles strålande insats som den något osäkre och blyga 24-åringen som trots sin osäkerhet snart hittar både vänner och den stora kärleken.

Man anar hela tiden hur det hela ska sluta, men trots att det mesta är förutsägbart i den här tänkvärda filmen så griper den tag i en omedelbart. Samtidigt som vi får följa den vuxna "Jack", så får vi parallellt se blickar tillbaka när han var 10 år och hur det hela kunde gå så snett.

Denna kritiker-rosade film känns lite bortglömd, men borde ses av den breda massan. Kanske kan det öppna synen för en del, och ge även personer som gjort någon riktigt illa i sina liv en andra chans.

4

Riktigt bra, men inget man ser om igen. Bra skådespel.

En vacker film som utan att spela på det sentimentala väcker många känslor. Oerhört fin handling med bra skådespelare som väcker sympati hos i alla fall mig. Man gillar starkt huvudkaraktären Jack och vill verkligen att det ska gå bra för honom. Men detta är ingen amerikansk film och man anar hela tiden ett bittert slut.

En stark trea får den av mig. Den är extremt välgjord, men jag saknar dock de riktigt starka och pampiga scenerna som jag går i gång på. Detta är mer en film i vardagsrealism och den gör det bra.

mycket gripande med fantastisk skådespeleri

ja vart besviken när ja såg denna film..det e en sån film man kan sen en gång i livet inte mer

en stark 2

grymt bra. dysterhet

Enormt välgjord, obehaglig, intressant film. Väldigt nyanserad. Svårt att veta vad man ska tycka... Bra gjort!

Visst är den mycket sevärd och bra. Kanske inte så bra som jag trodde att den skule vara, men det går inte att komma ifrån att den väcker vissa känslor och eftertankar hos tittaren.