Happy-Go-Lucky

En intressant och komisk film, som handlar om en utomordentligt glad person som inte låter sig deppa ihop i första taget. Är komiskt och glädjande att se. Tycker dock den var rätt händelselös och seg. Stark tvåa.

För Poppy's lilla värld är allt färgsprakande; hon möter allt med nyfikenhet, förtjusning och framförallt med en pust av öppen positivitet. I andras ögon är hon ett förvuxet barn, en ansvarslös festpingla och en lockerska - men när man skapat en sådan lycka för sig själv, varför inte fortsätta att prata hjärtligt med vrickade uteliggare och hoppa på studsmattor en gång i veckan precis som man själv vill? Varför låta sig dämpas av andra?

Mike Leighs rulle har ingen konkret handling, men sedan när var det en dålig aspekt? Happy-Go-Lucky är en liten tripp i frågan om skär lycka. Från Poppys synvinkel kan man göra allt glatt och optimistisk, men hon lär sig fort att man inte kan måla världen i sjudande färger när hennes väg kantas av de "vuxnare" gestalterna, bland annat en känslomässigt instabil och hemskt arg körskolelärare som hon måste umgås med för att kunna köra bil (något hon först såg som en chans istället för tragedi när hennes cykel blev stulen).

Visst kan Poppy i sin barnsligt lekfulla sinne vara något påfrestande; men hur kan man irritera sig på någon som vill få ut det mesta av livet än de mer tragiska undertonerna hos exempelvis hennes körskolelärare?

Lycka kan inte bero på någon annan eller skapas av någon annan; man kan bara själv skapa sin lycka. Och dela med sig av den, om man så själv vill.

Uppfriskande liten film, för övrigt. Rekommenderas. Samtidigt är det väldigt synd att så få faktiskt har hört talas om denna film.