Män som hatar kvinnor

Tre timmar har gått sedan jag hade sett klart denna film och jag är stum. Ingen än jag skulle bli gladare om just min recension blev tryckt i en tidning den här gången. Tanken har förföljt mig i timmar-hur ska jag skriva för att förklara på bästa sätt mina känsla och tycke? Att den här filmen var en storsatsning visste jag, men att den skulle vara såhär bra hade jag aldrig trott. Den är smärtande intressant, på ett samhällskritiskt och fruktansvärt verklighetstroget sett. Det blir inte heller sämre av att den innehåller de allra flesta av svensk skådespelarelit. När jag tänker på vissa scener i filmen mår jag illa, men jag tycker att det är bra att detta ämne uppmärksammas på film då det är vardagen för vissa kvinnor. Man får se den bistra sanningen för många i Sveriges, och världens befolkning, och det är inget man ska strunta i,utan våga ta in och reflektera över. Jag är tacksam för att denna film vågade göras på film. Och jag hyllar Stieg Larsen som skrev den. Utan tvekan en av 2009 års höjdpunkter. Grips man inte tag av den här kan man inte vara mänsklig.

Oväntat bra adaption av Stieg Larssons succéroman. Noomi Rapace är formidabel som Lisbeth Salander och övrig ensemble klarar av sina roller bra, med undantag för Mikael Nyqvist som inte alls gör Mikael Blomkvist rättvisa. Män som hatar kvinnor är 2,5 timmar, utan att bli seg och spänningen byggs upp efter hand.

Jag tillhör en av dem som inte uppskattar boken och aldrig hade valt att göra film av den. Män som hatar kvinnor är en TV-film med samma kvalité som en Beckfilm. Helt ok men absolut inte något att betala för på bio.

En av bokens och filmens brister är att Mikael Blomkvist får alla kvinnor han tittar på utan att man egentligen förstår varför. Han är en ganska tråkig och färglös person. Lisbeth Salander är en parodi på asociala kvinnor som lever utanför normen. Hon ska göra allt mot strömmen vilket bara blir skrattretande. Varför Noomi Rapace fått så mycket beröm vet jag faktiskt inte, hon är väl bra på att se sur ut. Historien är utstuderad och berättad på ett teatralt och konstlat sätt, som så ofta i svenska deckare.

Hade läst boken, så det var inga överraskningsmoment för mig i den här filmen. Men den följer boken bra. Dock tycker jag inte att Lisbeth Salander framställs så bra. Hon är riktigt mesig i filmen jämfört med i boken.

En av de absolut bästa svenska filmer som gjorts alla kategorier och tider, top 10 bland mina svenska favoritfilmer.

En riktigt bra filmatisering där man lyckats få med de flesta viktiga detaljerna från boken. Rapace och Nyqvist är skitbra.

Eftersom dessa filmer är baserade på Stieg Larssons millenium-trilogi (som jag anser vara övervärderad), så måste ju regissören och manusförfattaren i stort sett hålla sej till handlingen i böckerna, och jag tycker att dom lyckas relativt bra (har läst alla tre böckerna).

Valet av skådespelare har jag inte många invändningar mot.
Noomi Rapace gestaltar Lisbeth Salander gävt, men jag föreställer mej nog inte riktigt att den karaktären ser ut på det sättet.
Eventuellt skulle man kunna klaga på att alla människor som är bosatta i/kommer från Norrland inte talar norrländska.

Men på det stora hela är filmerna bra!

Jag är inte mycket för deckare och mordgåtor. Även otäcka scener som långsamma kamerazoomningar på blodiga lik som så ofta ses i svenska polisfilmer är inget jag hurrar över heller. Det var mycket som fick mig att avstå från att se den här filmen väldigt länge. Men sen tänkte man ju det vanliga att "Man måste ju ha sett den här filmen!". Så jag kollade på den. Den började småintressant och slutade med en otroligt spännande klimax mot slutet. Den var mycket bättre än jag hade förväntat mig. Men jag kan ändå inte ge den en femma för jag just har svårt med deckare. Men jag kan ju säga att det är den bästa deckare jag har sett. Väldigt gripande film.

Bästa Stieg Larsson filmen samt den bästa svenska deckaren på år och dagar. Utvecklande för svensk film.

Efter att ha läst boken, som jag tyckte var bland det sämsta som jag läst någon gång, så blev jag glatt överaskad av den här filmen. Film-makarna har verkligen lyckats sålla bort allt trams, kärlekshistorier och trista sidohistorier som det fanns massvis med i boken. De har även lyckats dra ned på både Kalle Blomqvists och Lisbeths förträfflighet, vilket gör att det känns mer realistiskt.

Storyn är bra mycket mer spännande i filmen än boken, och det är inte ofta som en film överträffar boken som den gör i det här fallet. Bra skådespelarinsatser gör att betyget skruvas upp ända till en 4-a.