Mamma Mia!

Småtrevligt och småroligt, skulle jag vilja säga. Det är en banal historia om Sophie som vill ta reda på vem hennes pappa är innan hon gifter sig. De tre förvirrade potentiella fäderna dyker upp och ställer till med kärt (?) besvär för Sophies mamma Donna.

Musiken är, så klart, huvudattraktionen i filmen men det räcker inte för mig. Även om det är en musikal så måste det finnas glöd, som ett kitt, mellan sångnumren och det gör det inte. Skådespelarna gör så gott de kan med all sin charm och de hade säkert skitkul på jobbet men det hade inte jag när jag tittade på filmen. Tack vare Björn och Bennys oslagbara och omisskännliga musikskatt får "Mamma Mia!" en trea, annars hade det varit en tvåa.

Småtrevligt, var ordet.

Det här är biosuccén som inget ABBA-fan tycks ha undgått. Storyn är oerhört ytlig och visuellt kan det väl närmast beskrivas som en sötsliskig karamell fullproppad med färgämne, men så är det också en musikal och då kan man knappast vänta sig något annat heller. Inledningen är sanslöst gapig och fick mig nästan att tappa musten, men det blev som tur var bättre. Musiken är för övrigt det som höjer filmen rejält och det är svårt att låta bli att ryckas med i de trallvänliga ABBA-hitarna i pitoreska grekmiljöer. Annars är filmen i princip en kopia rakt av från musikalen så har man sett den så får man inget nytt här. En snäll trea blir betyget.

Även om jag i regel inte är särskilt förtjust i musikaler är det svårt att inte roas en smula av just denna. Ett antal scener är riktigt härliga, och jag fastnar först och främst för samspelet mellan Meryl Streep, Julie Walters och Christine Baranski. Stellan Skarsgård och Colin Firth är rätt söta, och filmen piggar väl upp mig för stunden. Problemet med Mamma Mia! är dock precis det som för mig har förstört ett antal musikaler före denna. Ett genomtänkt manus tycks försummas till förmån för så många klatschiga sångnummer som möjligt, vilket medför att det inte finns något samband och/eller relevans mellan dessa scener. Låt gå för att sångerna är medryckande, men de är i stort sett allt filmen har att erbjuda. Stor besvikelse för min del.
"I bet you don't remember me."
"Not with all that plastic surgery."

Undrar vem den här filmen är gjord för, ingen riktig musikal i alla fall o var man det minsta nyfiken på ABBA innan så tog det verkligen stopp här. Skådespelare som sjunger hellre än bra är uppenbarligen valda för att locka biobesökare snarare än för att göra en bra musikfilm, kan inte låta bli att jämföra med tex. Chess eller Singin' in the rain, där skådespelarna verkligen kan sjunga. Skickligt kanske att sy ihop en story kring låtarna men med något undantag - Dancing Queen (svårt att misslyckas med den låten) är det en riktigt fånig plåga att se (och höra) filmen. Pinsam sell-out av Björn o Benny.

Småtrevlig och glädjefylld men klart överskattad musikal. Fint filmad!

Gillar inte musikalfilmer

Man blir glad av att se den h är filmen och kan inte låta bli att nynna med i de berömda låtarna :)

Hejdå ABBA, inte bra. Svag 2:a

Härlig handlig å odödliga låtar som alla kan sjunga med i hehe kan aldrig gå fel

Så sjukt underbar!
Bra musik, bra sångröster, bra skådisar rakt igenom, snygga skådisar, bra handling! En av mina favorit filmer helt enkelt, tror aldrig jag kommer tröttna på denna ! <3