Låt den rätte komma in

Jag är inte ensam om att irritera sig på dagens svenska filmutbud, men jag är inte heller ensam om att ha förvånats och älskat det här raffinerade vampyrdramat.

Subtilt och hårfint berättas en saga om två outsiders som slår ihop sig och skapar ett alldeles sällsynt starkt band; det visar sig nämigen att den ovanliga tjejen next door om mobbade Oskar är en vampyr, som för med sig både nackhårsresande för- och nackdelar till den snöiga och annars mycket ödelagda bostadsområdet.

Mystiken tätnar ju längre man kommer in i filmen, som en kringliggande dimma och man ställs inför många frågor som alldrig får svar; men lets face it - filmen skulle förlora en del av sin subtila mystifiering och gnista om förklaringar gavs på rad och för mer svar antar jag att man får ta och sätta sig ner med boken istället. Men mer om det någon annan gång.

Jag kan inte dra liknelser och saknandet av viktiga nyckelscener från boken då jag, som sagt, inte har läst den. Jag kan alltså inte se vad de har bestämt sig för att behålla eller om boken är bättre. Men det gör ingen skillnad, då jag har fått koppla av med en kusligt fräsch, originell, våldsam och underbar kärlekshistoria med vampyrtema. Detta är film och boken är bok, det är en adaptering som jag åtminstonde tror blivit hyfsat lyckat. However...

Sorgen, längtan, vänskapen och ilskan är känslor som lyckats leverera alldeles galant i filmformat och jag sitter nästan alldeles omtöcknad på biostolen av kraften filmen och mig emellan.

Jag vill så gärna tala mer varmt om de diskreta, men välgjorda effekterna, fotot, musiken och det superba skådespelet hos de unga stjärnorna, men det skulle nog förstöra lite av magin jag nyss har fått uppleva.

För vem kunde tänka sig att en blodig film som utspelas i så mycket kyliga och isiga miljöer, kunde värma upp hjärtat sin?

Det här är den första otypiska svenska filmen på länge som faktiskt är riktigt bra och det är roligt att se att en svensk "storregissör" som Tomas Alfredson vågar ge sig in i ett sådant här projekt. Jag gillar det annorlunda perspektivet på vampyrism och den snygga filmningen tillsammans med det lågmälda ger filmen en skön mystisk stämning rakt igenom. Skådespeleriet är dock långt från toppklass och även om de två huvudrollsinnehavarna åtminstone får godkänt så var andra mer tveksamma. Till exempel kändes mobbaren hopplöst stereotypisk. Faktum kvarstår dock - det här är den bästa film jag har sett inom vampyrgenren.

Denna ligger topp tre på några av mina listor:
Bästa svenska skräckfilm
Bästa film jag sett på bio sedan Lejonkungen 1994
En av de tre bästa skräckfilmerna genom tiderna
Bästa filmatisering av bok jag läst
Fuck it...bästa svenska film överhuvudtaget

Har läst boken som är hur bra som helst och kommer inte ens nära i den här filmen som jag inte tyckte var så himla bra.

Mina förväntningar var höga och när jag väl såg den blev det mest besvikelse och irritation (så är det ofta när de filmatiserar en bra bok).

Ovanligt bra svensk film, som råkar vara en vampyrfilm. Den utspelar sig 1982 i nordvästra Stockholm. De har gjort ett mycket bra arbete med att få tidskänslan rätt med både tal, miljöer och kläder helt rätt, enligt min humla.

Plus för att det är en svensk film som har en lite annorlunda handling och för att det är en mer lågmäld vampyrfilm. Men skådespeleriet och replikskiftet lämnar mycket över att önska.

Spännande och bra. Bra skådespeleri och trovärdigt rakt igenom.

En riktigt proffsig och mycket originell film!
Relationen mellan Eli och Oskar är så gullig. Det är häftigt att en mobbad ensam pojke får en riktigt tuff och annorlunda kompis, även om jag tycker att hon var väldigt läskig.
Själva filmen är inte som en vanlig, fjantig skräckfilm, den har ett slags djup. Det är väldigt svårt att slita ifrån blicken från filmen.

Väldigt bra film. Duktiga skådespelare. Hade ganska låga förväntningar av någon anledning. Men den här överraskade mig.

Rätt märklig film måste jag säga.

Välgjord till 100%. Miljön, känslan, ja allt det var speciellt och obeskrivligt bra. Men filmen i sig faller mig inte i smaken riktigt.