In Bruges

Vad som mest tilltalar mig med In Bruges är den mörka och lite melankoliska stämning som råder. Den är i vissa stunder rolig, fast på ett bisarrt sätt, och mot slutet är man inte riktigt säker på om man ska skratta eller gråta.
Det drama som utspelar sig i den pittoreska staden Brügge (på engelska Bruges) i Belgien är i vissa stunder brutalt, spännande men likaså sorgligt.

Regissören Martin McDonagh ska ha sagt att han alltid velat spela in en film i just Brügge då staden är så gemytlig och vacker. Och det är sant, Brügge är verkligen idylliskt och McDonagh har verkligen lyckats med att visa upp Brügge från sin bästa sida.

Det hela börjar med att vi får träffa två yrkesmördare, Ray (Colin Farrell) och Ken (Brendan Gleeson) som efter ett misslyckat uppdrag blivit skickade av sin chef Harry (Ralph Fiennes) till Brügge. Tvingade att stanna där så bäddar detta för en hel del roliga dialoger Farrel och Gleeson emellan. Farrells karaktär, Ray är en hetlevrad irländare utan några som helst planer att stanna i Brügge särskilt länge. Den lite mer avslappnade Ken å andra sidan tar tillfället i akt och försöker lära sig mer om denna vackra stad och dess historia.

Samspelet mellan Farrell och Gleeson är briljant, men den som i mina ögon framförallt utmärker sig är Farrell. Han visar här ännu en gång för mig varför han är en av mina absoluta favoritskådespelare. Ralph Fiennes som egentligen utgör en rätt stor del i den här historien, men inte är med så mycket, är även han fantastiskt bra som den lite smått psykopatiske Harry Waters.

In Bruges må bli lite klyschig i vissa stunder, och slutet har varit kritiserat för att ha varit alldeles för krystat. Nog för att detta må vara en del av sanningen så finner jag inga som helst problem i det, för mig är hela historien helt bisarr och allt känns så långt ifrån verkligheten att jag inte kan skänka en tanke åt att det skulle bli för krystat. Det är just det att det ständigt poängteras att "Bruges is like a fairytale" som gör slutet lite mer poetiskt, än långsökt.

I extramaterialet i DVD utgåvan finns ett klipp med samtliga svordomar ur hela filmen, nästan samtliga sagda av Ray när han uttrycker sitt hat mot Brügge.
Jävligt roligt om du frågar mig, omoget och pubertalt kanske du får till svar om du frågar någon annan.

Men det är just detta jag finner så sjukt roligt och som tidigare nämnt bisarrt, att filmen egentligen inte har något budskap utan den är skär underhållning med en mycket underlig historia till grund. Och man har verkligen inte sjabblat med manuset.

Att In Bruges inte uppmärksammats mer är för mig tråkigt, och att inte Colin Farrell uppmärksammas ännu mer är desto tråkigare. Den kvickhet och tillbakalutade stil han har förhöjer verkligen filmupplevelsen, likaså i den också tragiska komedin ”Cassandra’s Dream” där han spelar en liknande karaktär.

Jag sätter sällan en 5:a på en film, men nu känns det äntligen berättigat. För jag tyckte verkligen In Bruges var en förbannat bra film.
I skrivande stund så innehar In Bruges plats #202 på IMDB:s Top 250 lista. Detta tycker jag ändå talar tillräckligt, så trots att den här typen av film kanske inte tillhör din favorit genre så rekommenderar jag den varmt, för i mina ögon så kom det inte ut någon bättre film, år 2008.

Filmen var verkligen överraskande bra i början. Sättet den berättades på drar sig från mängden av denna typen av filmer och allt var mycket bättre än förväntat. Men filmen blir tyvärr onödigt ironisk och dum mot slutet. Allt det som var så härligt försvann ganska snabbt ur minnet och ersattes av frustration och komik (negativ komik, man skratta åt filmen, inte med den). Men absolut godkänt, stark tvåa.

Det här är en svart komedi som är oväntat rå. Colin Farrell som jag utvecklat en allergi mot på senare år sköter sig mycket bra precis som Brendan Gleeson. Bra skådespelare med andra ord och irländskan går ju bara inte att skydda sig mot. Är som ljuv musik för örat. Snygg, tragisk och småcharmig film om än med lite enkel story.

En av de bättre filmerna från Storbrittanien.
Skön humor men In Bruges ska verkligen inte klassas som en vanlig komedi.
Filmen är i mitt tycke ganska så mörk och rå.
Skådespelarna är riktigt bra, Farrell har jag aldrig sett så bra.
Klar 4a

Knäpp, verkligen udda film. Väldigt rolig på sina ställen, mycket tack vare Ralph Fiennes.

En underhållande och rätt så roande film. Fungerar att kolla på om man inte har något bättre för sig. Svag trea.

Vad som mest tilltalar mig med In Bruges är den mörka och lite melankoliska stämning som råder. Den är i vissa stunder rolig, fast på ett bisarrt sätt, och mot slutet är man inte riktigt säker på om man ska skratta eller gråta.
Det drama som utspelar sig i den pittoreska staden Brügge (på engelska Bruges) i Belgien är i vissa stunder brutalt, spännande men likaså sorgligt.

Regissören Martin McDonagh ska ha sagt att han alltid velat spela in en film i just Brügge då staden är så gemytlig och vacker. Och det är sant, Brügge är verkligen idylliskt och McDonagh har verkligen lyckats med att visa upp Brügge från sin bästa sida.

Det hela börjar med att vi får träffa två yrkesmördare, Ray (Colin Farrell) och Ken (Brendan Gleeson) som efter ett misslyckat uppdrag blivit skickade av sin chef Harry (Ralph Fiennes) till Brügge. Tvingade att stanna där så bäddar detta för en hel del roliga dialoger Farrel och Gleeson emellan. Farrells karaktär, Ray är en hetlevrad irländare utan några som helst planer att stanna i Brügge särskilt länge. Den lite mer avslappnade Ken å andra sidan tar tillfället i akt och försöker lära sig mer om denna vackra stad och dess historia.

Samspelet mellan Farrell och Gleeson är briljant, men den som i mina ögon framförallt utmärker sig är Farrell. Han visar här ännu en gång för mig varför han är en av mina absoluta favoritskådespelare. Ralph Fiennes som egentligen utgör en rätt stor del i den här historien, men inte är med så mycket, är även han fantastiskt bra som den lite smått psykopatiske Harry Waters.

In Bruges må bli lite klyschig i vissa stunder, och slutet har varit kritiserat för att ha varit alldeles för krystat. Nog för att detta må vara en del av sanningen så finner jag inga som helst problem i det, för mig är hela historien helt bisarr och allt känns så långt ifrån verkligheten att jag inte kan skänka en tanke åt att det skulle bli för krystat. Det är just det att det ständigt poängteras att "Bruges is like a fairytale" som gör slutet lite mer poetiskt, än långsökt.

I extramaterialet i DVD utgåvan finns ett klipp med samtliga svordomar ur hela filmen, nästan samtliga sagda av Ray när han uttrycker sitt hat mot Brügge.
Jävligt roligt om du frågar mig, omoget och pubertalt kanske du får till svar om du frågar någon annan.

Men det är just detta jag finner så sjukt roligt och som tidigare nämnt bisarrt, att filmen egentligen inte har något budskap utan den är skär underhållning med en mycket underlig historia till grund. Och man har verkligen inte sjabblat med manuset.

Att In Bruges inte uppmärksammats mer är för mig tråkigt, och att inte Colin Farrell uppmärksammas ännu mer är desto tråkigare. Den kvickhet och tillbakalutade stil han har förhöjer verkligen filmupplevelsen, likaså i den också tragiska komedin ”Cassandra’s Dream” där han spelar en liknande karaktär.

Jag sätter sällan en 5:a på en film, men nu känns det äntligen berättigat. För jag tyckte verkligen In Bruges var en förbannat bra film.
I skrivande stund så innehar In Bruges plats #202 på IMDB:s Top 250 lista. Detta tycker jag ändå talar tillräckligt, så trots att den här typen av film kanske inte tillhör din favorit genre så rekommenderar jag den varmt, för i mina ögon så kom det inte ut någon bättre film, år 2008.

Det här var en film där det hände absolut ingenting. Mot slutet ställs karaktärerna inför ett dilemma. Annars var det ganska händelselöst. Kände inte att jag missade något de minuter jag råkade somna till...

Enda anledningen till att jag vill se den här filmen, var för att jag själv har varit i Brügge. Dessutom trodde jag att det skulle vara en film med hög kvalité eftersom Collin Farrell är med. Blev rätt besviken med andra ord.

Jag hade ganska höga förväntingar på denna rulle.
Nu i efterhand så är jag lite besviken. Inledningen var riktigt seg och trist, efter kanske 30 min började den bli underhållande.

Colin Farrell och Brendan Glesson hade ett bra samspel och Ralph Fiennes var ganska skön i rollen som deras lynniga chef.

På det stora hela så var den helt ok, men jag kommer inte att se om den.

Filmen var verkligen överraskande bra i början. Sättet den berättades på drar sig från mängden av denna typen av filmer och allt var mycket bättre än förväntat. Men filmen blir tyvärr onödigt ironisk och dum mot slutet. Allt det som var så härligt försvann ganska snabbt ur minnet och ersattes av frustration och komik (negativ komik, man skratta åt filmen, inte med den). Men absolut godkänt, stark tvåa.