Indiana Jones och kristalldödskallens rike

Innan jag börjar så vill jag att du rannsakar dig själv: Hur bra var de gamla Indiana Jones-Filmerna _egentligen_? Kul äventyrsaction att kolla på som barn kanske - inte minst med tanke på att filmerna är 20 år gamla - skoj effekter och en tuff hjälte.

Och tja... det märks att det gått ett tag sen sist. Jones ser rätt trött ut och det verkar knappt realistiskt att han kan röra sig så snabbt som stuntmannen vill få oss att tycka. Kanske den otroligt snabbe stuntmannen också skrev manuset för det känns minst sagt som det gjorts under extrem tidspress. (Eller ville de spara papper? Allt för miljön!)

Jag har svårt att avgöra om detta är sämre eller precis lika "dåligt" som de gamla filmerna - egentligen är det mesta sig likt. Förutom att det finns ryssar istället för tyskar, artefakten är en kristallskalle istället för en sten/ark/(...) och att skådespelarna är äldre då.

Cate Blanchett är dock väldigt söt i uniform och sin nya frisys så filmen blir trots allt ingen deprimerande upplevelse.

Tips: Somna gärna innan slutet. Vad som händer är ändå irrelevant. Det enda som du märker är i princip bara att man sitter i sin stol och i en kvart säger ett utdragen "nämenvafaaaaaaaaaaaaaaan..."

Nu är den äntligen här, filmen alla väntat på. Efter 20 år ska Indiana Jones äntligen få råpiska skiten ur fiender och hämta hem nån fantastisk pryl. Hela Indiana Jones serien blev (inte konstigt) större och större för varje film. När det först handlade om ett rätt stort arkeologiskt fynd blev den nästa helt tvunget större och större. Från den första till den sista filmen alltså. Vore det inte konstigt om den fjärde filmen då kom med något mindre och ointressant. Absolut. Men istället krämar Lucas och Spielberg på så det nästan blir skrattretande.

Det känns som att Spielberg och Lucas (eftersom båda jobbat mycket i genren) fick slut på goda idéer och helt enkelt gjorde det de gör bäst. Lägga till rymdvarelser i bilden. Jag vill inte avslöja för mycket, men det blev helt enkelt för mycket, i alla fall för mig.

Sedan såna saker som att Indiana verkligen klarar sig ur ALLA knipor. Han har alltid ren tur med andra ord. Men i det här fallet så måste det vara något annat än tur. För han och hans kompanjorer klarar sig ur de värsta situationer jag någonsin sett.

Indiana Jones och Kristalldödskallens Rike känns ändå nödvändig. Kanske för att det var så längesen man såg filmerna. Fast jag hellre sett att serien stannade vid trilogin så kände jag inte att en uppföljare vore fel. Det är spännande, det händer en hel del på kort tid. Storyn är filmens största brist. Jag hade nöjt mig med nån slags dödlig mineral eller artefakt, men ja, jag fick mer än jag kunde svälja istället.

Suverän ensamble av skådisar. Harrison Ford är gammal och sliten men gör trots det ett bra jobb. Cate Blanchett är rätt bra som ondskefull rysk spion och Shia LaBeouf glänser i rollen som Mutt. Snygga effekter som förväntat och musiken fick det att pirra i kroppen när filmen startade. En svag trea ger jag till Indy nr 4. Oförtjänt, men hjärtat säger annat.

"Ingen frosseri i nostalgi"

Då såg man den till slut, efter en lång tids väntan och framkallade pisksnärteljud emellanåt - men när man väl sitter där och kopplar av bland jättemyror, biljakter i sydamerikanska djungler och infödingar från helvetet, känner jag inte den gamla goda Indy-magin längre; bland de många plastigt datornanimerade präriehundar, de förvånansvärt odynamiska actionsekvenserna och intriger som rör sig om en intelligens från en annan värld, känner jag inte charmen som förgyllde mina kära barndomsfilmer.

Jovisst, Ford regerar ännu trots alla de åren på nacken, de goda 50-tals referenserna finns det gott om, ansikten från förr dyker upp (till och med ett Sean Connery-fotografi dyker upp hos Indys kontor), slagsmålen är klassiskt dåliga och den klassiska Indy-musiken finns att återfinna - intrigen om kristalldödskallens riktiga ursprung, den sköna inledningen, det intressanta och eftersmaksgivande slutet (Spielbergs förkärlek till sci-fi syns klart och tydligt här) och den klockrena stalinist-Blachett (fann personligen henne sexig) är även de goda aspekter - men istället för frenetiska nostalgianfall, får jag en ödslig tomhet i magen, som inte gick att mätta på baconsnacks. Hade jag väntat i månader på den här blekheten till Indiana Jones-äventyr?

Jag har nog växt ifrån arkeologens många otroliga äventyr, men man ska nog bara se Kristalldödskallens Rike för det den egentlign är: en effektfylld matiné. Det är ett trevligt äventyr för stunden med godbitar till de trogna fansen, men när filmen inte känns som gjord med entusiasm och ett tunt manus av småklåparen David Koepp (så mycket potential i hans berättelser, men blir sällan ett mättande resultat), är det nog dags att lämna den dammiga gamla hatten på hyllan - det känns slutpiskat.

Nä du Spielberg, här gjorde du din karriärs största tabbe. Indiana Jones skulle ha fått vara pensionerad. Den nya versionen är inte ens i närheten av de gamla. Tyvärr stor besvikelse, tvåan solklar

Fånig amerikansk underhållning. Stephen Spielberg borde skämmas för att stå för det här. Harrison Ford är tråkig och opersonlig som vanligt. Svag tvåa, men Spielberg kan ju regissera.

Jag tycker verkligen om filmer med action/äventyr och det är väl jsut vad den här filmen ger.
Men jag tycker inte riktigt att allt det där övernaturliga känns rätt i den här filmen. Så det sänker den lite. Kanske ångrar mig om jag ser den igen, men just nu känns det såhär i alla fall.

Bra film tills Aliens kom in i bilden det sjönk till botten! så 2 minus blir de

VAD ÄR DET FÖR SPECIELLT MED INDIANA JONES-FILMERNA? Försökte verkligen tycka om den den här gången,men det gick bara inte. Den är ointressant, ospännande och rentav löjlig på sina ställen. En av världshistoriens mest överskattade filmserier.

detta va den första indyfilmern jag såg ever och den va helt okej förutom slutet som fucka upp lite

Usch vad tråkig denna var. Tillåt mig att somna.