I'm Not There

Det här var minst sagt en annorlunda film om en känd artist. De flesta sådana här filmer brukar föja en viss mall, men den här filmen om Bob Dylan liknar inget annat jag sett. Den är väldigt skickligt filmad och de olika berättelserna vävs ihop på ett väldigt konstnärligt sett. Skådespelarna är också mycket bra, så den här filmen skulle kunna blivit hur bra som helst.

Tyvärr haltar det lite i att de flesta berättelserna i filmen saknar det där riktiga djupet. Det är inte heller helt klart vad en del vill säga, utan det blir lite väl rörigt emellanåt. Jag är en stor Dylanfantast och hur en del händelser i hans liv återspeglas i filmen är alldeles lysande. En del saker o berättelser kan jag inte riktigt koppla ihop med verkligeheten, vilket är synd. Inte ens jag kan till fullo njuta av filmen. En stark 3-a till filmen som skulle kunna blivit ytterligare lite bättre.

En stor fördel med filmen är dessutom all fantastisk musik som vävs in på ett lysande sätt. En film väl värd att se och begrunda.

Intressant, enormt vacker och med vördnad berättad historia,
eller fabel kanske rättare sagt, om fenomenet Bob Dylan, mer än om människan.
Hans sätt att tänka, formulera sig och leva porträtteras genom otroliga skådespelartolkningar.
En oftast rätt trist Kate Blanchett är fantastisk och snarlik originalet, Ledger är som alltid riktigt duktig,
Richard Gere har jag alltid varit svag för, Whishaw är nästan omöjlig att skilja från Bob själv,
den lilla pojken Franklin är otrolig och ger mig nästan en euforisk känsla, medans Bale är absolut sämst, grå och blek.

Fotot är fenomenalt, och hur många olika stilismer som används är omöjligt att räkna på fingrarna.
Musiken är, ja, vafan skulle den annars vara, underbar..
Klassiker radas upp med härliga tolkningar av skådisarna själva, alla sjunger själva, utom Blanchett, vilket är lite trist.

Förresten, innan ni ser filmen, lyssna noga på Dylan-pärlan "Desolation Row", och tänk på den när ni ser Richard Gere's del.
Rätt häftigt.

Jag måste säga att I'm Not There är en ganska faschinerande film. Det är intressant att ur olika synviklar och perspektiv följa Bob Dylans liv och leverne.

Filmen lunkar på i lagom takt och engagemanget hålls för det mesta uppe.
Skådespeleriet är genomgående bra. Cate Blanchett's prestation är dock helt klart bäst.

Betyget blir en mycket stark trea!

En jäkligt svag -3 som film, i sin egen genre & som underhållning. Och då är jag snäll!

Tagline: All I Can Do Is Be Me Whoever That Is

En besvikelse. Snygg men rörig och oengagerande om man inte är ett verkligt fan till Dylan. Man förstår knappt mer om legenden, snarare har denna berättelse rört till ens kunskaper. Lite märkligt hur lite man minns av filmen (när detta skrivs har det gått några månader).
Och jag personligen undrar i alla fall varför regissören har valt att berätta filmen på det upphackade sätt han gör, med så många olika skådespelare?? Var han rädd för att riskera att porträttera "legenden" orättvist med bara en bra skådespelare - och att det då skulle bli svårt att välja vilken som skulle göra det bäst?
Filmen hamnar inte i filmsamlingen. Detta kan man se om men vill det INTE. Tänker istället se nåt jag gillar. Not my cup of tea! Trots att jag gillar Dylan!

Trivia: Director Todd Haynes never met Bob Dylan. / Kris Kristofferson, who narrates the film, is a friend of Bob Dylan. They were both in Pat Garrett & Billy the Kid (1973). / Cate Blanchett wore a sock down her trousers to play Bob Dylan. The actress said it "helped me walk like a man."

Välgjord film, intressant inblick i Dylans och hans musik, snyggt foto och intressant bildspråk som jag kände mig lika snurrig som Dyllan måste ha gjort utav.
Problemet för mig var att jag apropå snurrig inte fick nått grepp om historien eller Dylan vilket förmodligen var tanken att man inte skulle få, men det gör det lik förbannat svårt för mig att engagera mig något djupare.

En annorlunda film som är svår att glömma. Jag vet inte så mycket om Bob Dylans liv, så ibland blev det svårt att hänga med. Det var däremot inget som jag tyckte var störande. Det var en väldigt trevlig film.

Det här var minst sagt en annorlunda film om en känd artist. De flesta sådana här filmer brukar föja en viss mall, men den här filmen om Bob Dylan liknar inget annat jag sett. Den är väldigt skickligt filmad och de olika berättelserna vävs ihop på ett väldigt konstnärligt sett. Skådespelarna är också mycket bra, så den här filmen skulle kunna blivit hur bra som helst.

Tyvärr haltar det lite i att de flesta berättelserna i filmen saknar det där riktiga djupet. Det är inte heller helt klart vad en del vill säga, utan det blir lite väl rörigt emellanåt. Jag är en stor Dylanfantast och hur en del händelser i hans liv återspeglas i filmen är alldeles lysande. En del saker o berättelser kan jag inte riktigt koppla ihop med verkligeheten, vilket är synd. Inte ens jag kan till fullo njuta av filmen. En stark 3-a till filmen som skulle kunna blivit ytterligare lite bättre.

En stor fördel med filmen är dessutom all fantastisk musik som vävs in på ett lysande sätt. En film väl värd att se och begrunda.

Det här är en oerhört snygg och annorlunda berättad film som porträtterar olika delar av Bob Dylans liv. Jag får aldrig riktigt någon ro att greppa filmen då den är flytande och hoppar mellan olika episoder. Allt som oftast är det dock vackert och ackompanjerat med fin musik, men då jag inte har någon direkt relation till Bob Dylans musik blir det för mig enformigt och ibland intetsägande. Säkert godis för fans, men för mig blev det en klar besvikelse.

oj oj vad jag trodde att filmen skulle va bra efter att ha läst all positiv kritik, men oj oj oj vad handlingen var dålig och vad fult gjord den var.

Jag måste säga att I'm Not There är en ganska faschinerande film. Det är intressant att ur olika synviklar och perspektiv följa Bob Dylans liv och leverne.

Filmen lunkar på i lagom takt och engagemanget hålls för det mesta uppe.
Skådespeleriet är genomgående bra. Cate Blanchett's prestation är dock helt klart bäst.

Betyget blir en mycket stark trea!