Wall-E

En smårolig film om roboten Wall-E som städar skräp på jorden som i framtiden har förvandlats till en sopstation. Det som gör den här filmen lite speciell är att den känns mycket djupare än många andra slätstrukna animerade filmer som produceras i dagsläget. En viss kritik finns mot mänskiligheten hur vi låtit vår planet förstöras, samtidigt som vi är nöjda över att vara lata, dricka mat och leva ett internetliv. Kritiken är väl inte så skarp, men den finns där underbyggande i en del händelser, vilket är lite fiffigt.

De har lyckats skapa känslor i den halvfula Wall-E roboten på ett skickligt sätt, och hans sökande efter någon att få tillbringa tiden tillsammans är ett ständigt aktuellt ämne. Denna film når upp ända till en 4-a även om den inledningsvis är lite intetsägande.

Nu ska jag direkt medge att jag inte tillhör filmens målgrupp. Detta är en rulle för de minsta, med en söt robot med hundvalpsögon i huvudrollen, och filmen skildrar hur han förälskar sig i rymdsonden EVA. Låt gå för att Wall-E är väldigt söt, men de där stora, darrande ögonen och det monotona mässandet - Wall-EEEEEEEEEEEE - blir tröttsamt i längden. Roboten skildras som en ryggradslös stalker som släpar runt på EVA - då hon tycks ha drabbats av någon skum sorts kortslutning - i den patetiska förhoppningen att han kan ha en livlös robot som käraste. Wall-E har varit ensam på jorden i hundratals år, och har tillbringat sin tid med att bossa över en kackerlacka och bygga höghus av sammanpressade sopor. Det kommer knappast som någon överraskning att han klänger sig fast vid EVA som en envis bakterie - han längtar desperat efter sällskap, och hade precis lika väl kunnat förälska sig i en klädhängare. Filmen är mördande tråkig, och jag tröttnade snabbt på den av precis samma anledning som jag har ratat andra sci-fi-filmer. Robotar, laserstrålar, överdriven teknologi och tyngdlöshet lyckas helt enkelt inte upprätthålla mitt intresse i 90 minuter. Wall-E är bottenskrap, och en skymf i jämförelse med tidigare års fantastiska animerade filmer, i stil med den första Shrek-filmen och Sanningen om Rödluvan.

Det här är Pixars film om den ensamme roboten som ägnat hundratals år åt att städa upp Jorden efter människans slit-och-släng-samhälle. Härlig och vacker dialogfattig film som griper tag i en framför allt på grund av den sympatiska WALL-E som är en mycket älskvärd filur - mycket lik en mekanisk ET. Tämligen barnanpassad och jag ser nu fram emot att Pixar vågar göra filmer som riktar sig mer till en äldre publik. Exempelvis hade jag velat se den lite sorgligare avslutningen (ni som sett filmen vet vad jag menar) eftersom den då hade varit än mer gripande. Hur som helst så är det här utan tvekan Pixars bästa film sedan Hitta Nemo.

Avsaknaden av tal stora delar av filmen blev lite trist efter ett tag. Det var väl egentligen när robotarna träffade på människor som allt blev lite mer intressant, men i övrigt var det lite väl mycket tid då det inte hände något. Detta känns som den pixarfilm som är anpassad för minst barn.

Wall-E är inte bara ett mästerverk men även en otroligt viktig och angelägen film som fungerar som en tankeställare. Filmen följer den lilla roboten Wall-E som har en alldeles oemotståndlig personlighet. Han är klok, händig, rar och romantisk. Efter att ha levt i ensamhet med endast en kackerlacka som vän i 700 år så träffar han en annan robot. Kvinnoroboten Eve. Det som jag tycker lyfter upp hela den här filmen är relationen mellan Eve och Wall-E. Wall-E är romantisk, gullig och rar och Eve är en vacker robot. Resten av jorden är smuttsig och ful och här kommer en skinande vacker robot som en ängel från ovan. Och Eve kunde valt någon robot från rymdskeppet men hon valde Wall-E för hon såg hur gullig och romantisk han var. Kan fortfarande höra Eve skrika "Walleeee!!" i mitt huvud. Deras relation var bedårande och hjärtgripande.

Sen fungerar filmen även som en tankeställare till vad vi gör med våran värld. Många forskare anser att om vi inte ändrar vårt sätt att leva kan jorden bli obeboelig inom en snar framtid. Och vad händer med människorna? Varför framställs dom som lata tjockisar som knappt ens orkar ta tag i en läskflaska utan att anstränga magmusklerna? Människorna på rymdskeppet framställs som helt underställa robotarna som i princip kontrollerar människornas liv. Det är många saker dom vill framhäva i den här filmen som man kan fundera på. Förutom en bedårande söt romantik mellan två robotar så fungerar även filmen som en varning att sluta förstöra våran värld. Innan det är för sent. Ett mästerverk och underhållande romantisk film med ett allvarligt djup. En klar 5a.

Om du gillar Wall-E så rekommenderar jag dig att se Short Circuit och Short Circuit 2. Du kommer förstå när du ser filmerna. Hehe.

Mysig film, som hade fått högre betyg om det inte hade varit för att robotorna hade blivit kära i varann, det kändes bara dumt (man tycka om varann utan att bli kära). Annars rolig och inspirerande film.

vi hade nån tema dag på min skola och vi skulle kolla på film ...det blev nån sorts av röstning och det blev wall-E inte vet jag varför för jag trodde den skulle vara ganska barnslig men till slut fattade jag. Den var bra. Den var ju inte så där uber super duper bra men den dög. En riktigt bra barn film som förtjänar sin 4

Bra animerad film som levererar ett vettigt budskap.

Rolig, välgjord och väldigt charmig. Bra sätt att påverka framtida generationer med en sådan skildring av framtiden.

PIXAR LEVERERAR JU ALLTID FINURLIGA OCH UNDERBARA ANIMERADE FILMER OCH WALL-E ÄR INGET UNDANTAG
ETT STORT PLUS FÖR MUSIKEN FRÅN HELLO DOLLY SOM HÖRS I BAKGRUNDEN.