Definitely, Maybe

I vissa filmer klickar inte skådespelarna med varandra, hur mycket de än försöker. Detta är en sådan film. Ryan Reynolds har jag på grund av hans tidigare filmer svårt att se som annat än en komisk figur och han klarar varken av rollen som den seriöse pappan eller som kvinnotjusaren. Hans dotter spelas av duktiga Abigail Breslin som tyvärr spelar ett sådant snusförnuftigt och präktigt barn som bara finns på vita duken, ni vet ett sådant som ser sina föräldrars innersta känslor och verkligen förstår dem. Akta er noga!

En originell och trevlig kärleksfilm som faktiskt känns udda. Berättarstilen är ovanlig och intressant - att Will berättar för sin dotter Maya om hur han träffade sin fru (hennes mamma) men blandar in andra kvinnor han träffat, utan att avslöja vem mamman är. Det är faktiskt inte så intressant att veta vem det är eftersom man ändå får reda på det i slutet, men resan dit är ändå välsmakande.

Ryan Reynolds blir bara bättre och bättre och han har börjat ta sig ur den där enda genren jag var så rädd att han skulle sitta i för alltid. Han har gått från sliskiga high-school rullar där han alltid spelar just den sliskiga typen (Van the Man, Waiting...) till tyngre filmer som The Nines (!) och Smokin' Aces.

Vi får alltså följa Wills resa när han arbeter för president Clinton inför hans val, innan han faktiskt var president alltså, till att han träffar olika kvinnor och hans senare framtid formas.

Bra skådisar och bra musik är stommen i Definetly, maybe. Det är inte så förbannat sött som det ofta blir i kärleksfilmer. Det blir heller inte helt underbart. Will är faktiskt en riktig person som har sina ups and downs och han träffar människor som både är perfekta och miserabla.

Ett rätt typiskt men bra slut - som påminner om det Steve Carrell fick uppleva i Dan in Real Life. Lite typiskt, en lite taskig killer, men resten av filmen var bra.

En intressant och ganska gripande film, som också är underhållande. Stämningen i filmen känns igen från exempelvis "Love Actually". Bra skådespelarinsatser. Rekommenderas speciellt till de som gillar komedier med lite allvar i, som tex "Kärlek på menyn" och "Helens små underverk".Svag fyra.

En intressant och ganska gripande film, som också är underhållande. Stämningen i filmen känns igen från exempelvis "Love Actually". Bra skådespelarinsatser. Rekommenderas speciellt till de som gillar komedier med lite allvar i, som tex "Kärlek på menyn" och "Helens små underverk".Svag fyra.

Underhållande film tack vare sitt lite annorlunda men självklara och smarta sätt att berätta historien. En pappa vars dotter undrar varför han och mamman ska skilja sig vill höra historian om vad han föll för hos mamman. Istället för ett rakt svar får vi följa berättelsen om hur det hela hände. Det fanns tre potentiella tjejer han kunde blivit ihop med och vi får likt dottern inte veta vem av dem som blev hennes mamma förrän på slutet. Småspännande faktiskt. Stabil trea från mig.

Bra berättarteknik och allmänt underhållande film. Men mycket mer än så tycker jag inte den var.

En originell och trevlig kärleksfilm som faktiskt känns udda. Berättarstilen är ovanlig och intressant - att Will berättar för sin dotter Maya om hur han träffade sin fru (hennes mamma) men blandar in andra kvinnor han träffat, utan att avslöja vem mamman är. Det är faktiskt inte så intressant att veta vem det är eftersom man ändå får reda på det i slutet, men resan dit är ändå välsmakande.

Ryan Reynolds blir bara bättre och bättre och han har börjat ta sig ur den där enda genren jag var så rädd att han skulle sitta i för alltid. Han har gått från sliskiga high-school rullar där han alltid spelar just den sliskiga typen (Van the Man, Waiting...) till tyngre filmer som The Nines (!) och Smokin' Aces.

Vi får alltså följa Wills resa när han arbeter för president Clinton inför hans val, innan han faktiskt var president alltså, till att han träffar olika kvinnor och hans senare framtid formas.

Bra skådisar och bra musik är stommen i Definetly, maybe. Det är inte så förbannat sött som det ofta blir i kärleksfilmer. Det blir heller inte helt underbart. Will är faktiskt en riktig person som har sina ups and downs och han träffar människor som både är perfekta och miserabla.

Ett rätt typiskt men bra slut - som påminner om det Steve Carrell fick uppleva i Dan in Real Life. Lite typiskt, en lite taskig killer, men resten av filmen var bra.

Den var faktist s värdig och lite halvt mysi. Rekomenderar att se denna film!

I vissa filmer klickar inte skådespelarna med varandra, hur mycket de än försöker. Detta är en sådan film. Ryan Reynolds har jag på grund av hans tidigare filmer svårt att se som annat än en komisk figur och han klarar varken av rollen som den seriöse pappan eller som kvinnotjusaren. Hans dotter spelas av duktiga Abigail Breslin som tyvärr spelar ett sådant snusförnuftigt och präktigt barn som bara finns på vita duken, ni vet ett sådant som ser sina föräldrars innersta känslor och verkligen förstår dem. Akta er noga!