Gardens of the Night

Den här texten kan bara läsas som en halv recension, eftersom jag, för första gången i världshistorien, inte lyckades ta mig igenom mer än hälften av filmen. För Gardens of the Night (2008) framstår vid första anblicken som ett intressant drama, men ju längre jag tittar, desto mer går det upp för mig att det jag följer saknar en fundamental ingrediens - nämligen en slutgiltig destination. Försök att berätta historien på en kryptisk ton bäddar visserligen för en smått olycksbådande inledning, och de långa, oavbrutna scenerna bidrar snabbt till den fängslande stämningen.

Men problemet är att filmen som helhet inte fullföljer den skickliga inledningen. Storyn håller aldrig vad den lovar, eftersom materialet är så onyanserat. Det räcker med att se mindre än fem minuter av filmen för att inse exakt vad som väntar - och det är inget problem med det i sig. Men när man försöker få detta att framstå som ett mysterium, utan att lägga ner arbete på detaljerna. uppenbarar sig hela filmen som en föga engagerande, och fullständigt antiklimaktisk, upplevelse.

Så jag har inte mycket gott att säga om Gardens of the Night - delvis eftersom intrigen är så pass skral. Men det är inte särskilt förvånande att det förhåller sig på det här sättet, med tanke på att regissören Damian Harris har baserat filmen uteslutande på två år lång research om prostituerade, hallickar, poliser och kidnappningsoffer och ägnat för lite tid åt att utveckla en story som går att filmatisera. Jag undrar hur filmmanuset egentligen såg ut.