Handling: Cainazzo vandrar runt i Milano tillsammans med en bagare och bevittnar den växande korruptionen och skräcken för vettlöst våld, våldtäkter och förödelse. Filmen är en blodig och komisk syn på den italienska revolutionen 1848, och är även Dario Argentos enda film utanför skräckgenren.
Fakta: | |||
---|---|---|---|
År: | 1973 | ||
Regissör: | Dario Argento | ||
Originaltitel: | Le Cinque giornate | Alternativ titel: | The Five Days of Milan |
Ursprungsland: | Italien | ||
Längd: | 02:02 |
Medverkande: | |||
---|---|---|---|
Adriano Celentano | |||
Enzo Cerusico | |||
Marilù Tolo | |||
Luisa De Santis | |||
Glauco Onorato | |||
Carla Tatò | |||
Sergio Graziani | |||
Fler personer |
Bilder: |
---|
Copyright Seda Spettacoli |
Mer fakta: | |||
---|---|---|---|
Filmpunkten-id: | 15462 | ||
Filmen är i färg | |||
Redigera info på denna sida | |||
Länk till IMDB |
Uppföljare och/eller remakes: |
---|
Senaste recensionerna
wildpalm
gav betyget:
Efter sina tre debutfilmer i giallogenren och innan övergången till rena skräckfilmer gjorde Argento denna svarta komedi. Ytterst tragikomiskt berättar han en historia om den vilsekomna Cainatto som stryker runt på Milanos gator under en pågående revolution som visar sig bidra med mer sorg än glädje.
Filmen känns väldigt inhemsk, dvs gjord av italienare för italienare och precis som en recensent på imdb.com skriver så är den endast för Argento-fans som vill se allt han gjort.
Några scener är underhållande, som t ex scenen med den gravida kvinnan eller den unika fot(!)middagen!!?? Sen är skådespelerskan Marilù Tolo rätt vacker och utmanande. I övrigt var kanske inte skådespelarna direkt lysande men de dög.
Den får en stabil tvåa. Även om jag bitvis blev underhållen så är det inte en film jag kommer se igen. Den är alldeles för bisarrt speciell för min del och troligen Argentos sämsta film.