Yojimbo - Livvakten

Typiskt långsamt Kurosawa tempo som passar bra här. Mifune är klockren och stenhård.

Mifune är antagligen genom tidernas största skådespelare, absolut den största hjälten. Yojimbo är för mig den ultimata Samuraj sagan som satt stora spår på övriga film världen och många kända regissörer har hämtat idèr från den. Akira Kurosawas enorma sätt att regisera och berättar stil är helt underbar. Filmen är som helthet kanon underhållning och oerhört charmig. Soundtracket är mysigt och så asiatiskt det bara kan bli. En film som slår sig in på min topp 5 utan tvekan, rekomenderas med andra ord.

En av mina favoriter av Kurosawa. Denna är bättre än A Fistful of Dollars på något vis även fast de nästan är identiska. Men Toshiro Mifune är mycket tuffare än Eastwood.

Mycket bra skådespel. Underbar musik, grymt manus och underbar film!

Härlig öppningsscen också som hade stora likheter med Raiders of the Lost Ark

Vad kan jag säga. Toshiro Mifune är helt suverän som en samurajen som kommer till en stad, i Kurusawas film.
Alla scener verkar så fullständigt naturliga och Mifune äger varenda bildruta.

Efter att ha sett både Rashômon och De sju samurajerna innan denna måste jag erkänna att jag inte precis är helsåld på Akira Kurosawa. Detta är en hyfsat sevärd film, men jag finner handlingen väldigt rörig och smått inkonsekvent. Huvudpersonen svajar mellan en bra, anständig typ och en mindre sympatisk karaktär, och de långa scenerna utan dialog, som är relativt vanliga i äldre filmer, blir i längden smått påfrestande. Filmen är välgjord, men väcker inget intresse.

En 3 som film, en 3+ i sin egen genre & en 3 som underhållning på gränsen till -3.

Tagline: -

Detta är en film jag hade förhoppningar om. Och visst ser man likheterna mellan detta original och den senare Clintan-versionen *. Filmen låg vid titten i mars 2009 på 127 plats på IMDb Top 250, vilket jag tycker är en för ansenlig plats för denna film, vilken är bra, men inte mycket bra. Kan förstå om den var först med många saker för sin tid, men bortsett från det är filmen generellt lite seg. Nominerades till 1 Oscar (bästa kostym f svart/vit film).
För lite samuraifightingscener, vilket den dock säkerligen har prisats för just. Kan delvis hålla med Goliatbagges kommentar generellt, även om den är i hårdaste laget, som jag skrattar åt av underhållning i kombination med identifikation.
Härligt och fascinerande manus **.
Mifune är klart bäst ***. Han är kall och spelar en skön roll, men den är också tacksam. Varför? Jo, därför att den är den minst överdrivna och samtidigt den mest trovärdiga (de enda som är i något så när klass med honom vad gäller just trovärdigheten är jätten, för att vara japan, i Ushitoras gäng samt den gamle mannen med det lilla värdshuset). Alla andra har en slags fruktansvärd överdriven och pompös karaktär med groteska mimiker och svulstiga repliker. Jag antar att man måste vara japan för att förstå den delen av den japanska kulturhistorien.
Men musiken som en del talar om var nästan obefintlig. Var är den? Minns bara en del mindre typiska rytmiska klinkningar och trumningar á la Japansk stil, men vad säger det om musiken om jag knappt minns den då jag skrivet denna recension direkt efter titten?
Filmens bra längd (ej över två timmar) och dess förmåga att, trots dess vaga seghet, vara spännande, talar för en neddimpning i DVD-samlingen, men det kommer inte hända. Kan inte sätta fingret på vad Kurosawa gör för att lyckas med tempot riktigt, men han gör det. Detta kan man se om, men jag vill göra det kanske bara nån enstaka mer gång.

Trivia: "Yojimbo" means "bodyguard" in Japanese. / * Later remade into the western Per un pugno di dollari (1964) or "A Fist Full of Dollars" (1964) with Clint Eastwood. / ** "Yojimbo" is an uncredited film version of Dashiell Hammett's novel "Red Harvest". "Red Harvest" is about a detective who comes to a small city and sets two sides of a gang war against one another until both are almost completely wiped out. / *** Akira Kurosawa told Toshirô Mifune that his character was like a wolf or a dog and told Tatsuya Nakadai that his character was like a snake. Inspired by this direction, Mifune came up with Sanjuro's trademark shoulder twitch, similar to the way a dog or wolf tries to get off fleas.

Fotot är riktigt bra, liksom skådespeleriet. Jag tycker även handlingen är bättre än i A Fistful of Dollars, men samtidigt så är tempot lite för lågt.

Vet inte vad det är med Akira Kurosawas filmer, men jag tycker bara att de är förbannat oengagerande. När Toshirô Mifune är lugn för en gångs skull så blir de övriga karaktärerna påfrestande överdrivna. Bryr mig inte ett dugg om vad som händer i filmen då alla karaktärer bara känns konstiga och inte ett dugg trovärdiga. Hade faktiskt svårt att koncentrera mig på filmen efter bara 20 minuter, vilket är högst ovanligt för min del. Mifune är en fjant.

Ett imponerande hantverk av den mästerlige regissöern. Mifune är fantaktisk.

En av mina favoritfilmer Och nu diggar Kurusawa!! Och vad säger man om Mifune...