Once

En väldigt speciell film som känns trovärdig och "på riktigt", det känns som om man är med. Sen är det ju ett lite fiffigt grepp att till stor del låta manuset utgöras av musik. Tyvärr så tål jag inte den här typen av musik (även om jag inser att den är av bra kvalitet, i sin genre, och han kan ju sjunga bra) och till slut fick jag nästan panik. Men gillar man den musiken (singer songwriter) så är nog det här en riktigt härlig film!

Det här är en väldigt speciell irländsk film med Glen Hansard i huvudrollen, som för övrigt blev Oscarbelönad för musiken som han skrev till den här filmen. Vardaglig, lunkande, hjärtevärmande och med mycket musik - bra sådan. Gillar man singer-songwriter-genren så är detta ett givet val. Inget man ser på för att få en rafflande filmupplevelse, utan snarare för att fyllas av välbehag. Hansard, som i första hand är musiker, är för övrigt grym som gatumusikant och kommer enligt egen utsago antagligen inte skådespela igen. Synd.

En 3 som film, i sin egen genre & som underhållning.

Tagline: How often do you find the right person?

En annorlunda och på ett sätt riktigt skön film med framförallt mycket bra musik på mestadels akustisk gitarr. En film som växer lite under tidens gång och särskilt när man på Trivia-delen på IMDb får reda på vad tjejen säger till honom på tjeckiska uppe på berget vid kusten då det för en gångs skull inte översätts (!). Gillar konceptet "a modern day musical", denna idé har jag själv haft länge fast med olika artister i samma film. Extra kul att Bob Dylan gillade filmen *. Lagom längd, dvs old time standard där de använt klippsaxen bra.
Filmen hamnar inte i DVD-samlingen. Detta kan och vill man se om nån enstaka gång, men köp allra helst istället soundtracket!

Trivia: The story is partially autobiographical as John Carney lived in Dublin and maintained a long distance relationship with his girlfriend living in London / Shot in 17 days. / * Bob Dylan was such a big fan of the film that he arranged to have the two leads, Glen Hansard and Markéta Irglová, open for him on part of his world tour. Hansard and Irglová also covered Dylan's song "You Ain't Goin' Nowhere" for the I'm Not There. (2007).

Äntligen en film som inte behöver ha ständiga händelser där det måste hända något hela tiden. Bara en film som man kan se, leva sig in i och njuta av...
Filmen är så trovärdig och verklig vilket förstärker filmen och gör den på samma gång flytande. Man kan leva sig in i berättelsen såsom att man betraktade alla händelser från sina egna ögon, vilket filmningen gjorde.
Filmen var i stort sätt enkelt gjord. Trots det, var den för mig "själhelande" eller i andra ord inspirerande. En berättelse om två människor som fann varandra, inspirerade, uppmuntrade och hjälpte varandra med att fortsätta i livet och som därefter skiljdes åt. Man kan säga att de fann en ny passion eller en ny mening.
Det som var mest givande med filmen var musiken som omgav filmen och som senare blev en självklar oscar vinnare. Det var ingen musikal där man sjunger om minsta händelse utan rättare sagt musik som man helt enkelt kunde njuta och få härliga rysningar av hemma i sin soffa.
Att se filmen var ett stort nöje. Det blir en stark fyra!
Rekommenderas verkligen för de som vill inspireras av musik, även om denna film inte faller i de flestas smak.

En väldigt speciell film som känns trovärdig och "på riktigt", det känns som om man är med. Sen är det ju ett lite fiffigt grepp att till stor del låta manuset utgöras av musik. Tyvärr så tål jag inte den här typen av musik (även om jag inser att den är av bra kvalitet, i sin genre, och han kan ju sjunga bra) och till slut fick jag nästan panik. Men gillar man den musiken (singer songwriter) så är nog det här en riktigt härlig film!

En väldigt seg film, trodde att den skulle vara bra men blev uttråkad tillslut. Kändes mest som en musikal, bara musik hela tiden, knappt någon dialog alls. Godkänt.

Det här är en väldigt speciell irländsk film med Glen Hansard i huvudrollen, som för övrigt blev Oscarbelönad för musiken som han skrev till den här filmen. Vardaglig, lunkande, hjärtevärmande och med mycket musik - bra sådan. Gillar man singer-songwriter-genren så är detta ett givet val. Inget man ser på för att få en rafflande filmupplevelse, utan snarare för att fyllas av välbehag. Hansard, som i första hand är musiker, är för övrigt grym som gatumusikant och kommer enligt egen utsago antagligen inte skådespela igen. Synd.

En trevlig liten film med en lung och fin stämning i. Glen Hansard spelar en gatumusiker som träffar en tjej, Markéta Irglová, när han står och spelar på en gata. Vänskap uppstår mellan killen och tjejen och de har musiken som ett gemensamt intresse. Det är ingen större handling i filmen egentligen, men den är väldigt bra gjord.

Både Glen Hansard och Markéta Irglová spelar utmärkt i sina roller. Det är mycket musik och Glen berättar mycket i sina texter som han sjunger. Hade svårt att bestämma mig om jag skulle sätta en 3-a eller 4-a på den här filmen. Kanske är jag snål som bara ger den en 3-a.

Stark trea eller svag fyra, det är frågan. Filmen var hur som helst bättre än jag hade väntat mig och det är mycket tack vare musiken och den avslappnade stämningen i filmen.