Handling: En kvinna försöker dölja sin mans död för att kunna komma över arvet efter hans mor.
| Fakta: | |||
|---|---|---|---|
| År: | 1963 | ||
| Regissör: | Francis Ford Coppola | ||
| Originaltitel: | Dementia 13 | ||
| Ursprungsland: | USA | ||
| Längd: | 01:15 | ||
| Medverkande: | |||
|---|---|---|---|
| William Campbell | |||
| Luana Anders | |||
| Bilder: |
|---|
|
|
| Mer fakta: | |||
|---|---|---|---|
| Filmpunkten-id: | 15280 | ||
| Filmen är både i färg och svartvit | |||
| Redigera info på denna sida | |||
| Länk till IMDB | |||
| Uppföljare och/eller remakes: |
|---|
Filmpunkten är en av Sveriges största filmsajter med över
© 2002-2023.
Mest populära recensionen
Sophie
gav betyget:
Francis Ford Coppola har aldrig lyckats imponera något särskilt på mig - ta bara enormt överskattade Apocalypse Now (1979). Dementia 13 - vem kom på titeln?! - har en för plötslig inledning, en ytterst suspekt familjeskildring och sisådär ljudeffekter. Soundtracket blir aldrig mer än hyfsat, och storyn känns ofokuserad och allmänt konstig. I början får jag minimala Hitchcock - vibbar, men det går snabbt över. Jag stör mig även på hur man har valt att framställa relationen mellan Louise och hennes man. Om de båda avskyr varandra är det väl inte särskilt spännande. Det skulle bli så mycket kusligare om Louise faktiskt älskade sin man, men drevs till det hon gjorde på grund av girighet - hon väger sin kärlek till maken och sin kärlek till pengar mot varandra, och pengarna blir en starkare frestelse. DET hade varit något! Ett par scener är dock riktigt kusliga, framför allt scenen då leksakerna börjar röra sig. Luana Anders glänser i den här tröga historien utan flyt.
"You just made me realize ... It was Richard who threw me in the pond."
Senaste recensionerna
Sophie
gav betyget:
Francis Ford Coppola har aldrig lyckats imponera något särskilt på mig - ta bara enormt överskattade Apocalypse Now (1979). Dementia 13 - vem kom på titeln?! - har en för plötslig inledning, en ytterst suspekt familjeskildring och sisådär ljudeffekter. Soundtracket blir aldrig mer än hyfsat, och storyn känns ofokuserad och allmänt konstig. I början får jag minimala Hitchcock - vibbar, men det går snabbt över. Jag stör mig även på hur man har valt att framställa relationen mellan Louise och hennes man. Om de båda avskyr varandra är det väl inte särskilt spännande. Det skulle bli så mycket kusligare om Louise faktiskt älskade sin man, men drevs till det hon gjorde på grund av girighet - hon väger sin kärlek till maken och sin kärlek till pengar mot varandra, och pengarna blir en starkare frestelse. DET hade varit något! Ett par scener är dock riktigt kusliga, framför allt scenen då leksakerna börjar röra sig. Luana Anders glänser i den här tröga historien utan flyt.
"You just made me realize ... It was Richard who threw me in the pond."