Carrie

Den hade absolut sina läskiga stunder, men i regel var den bara riktigt sjuk - särskilt modern var skum. Att hon och Carrie plötsligt bytte roller verkade inte riktigt övertygande, och slutet ger jag inte mycket för. Men filmen får ändå en trea på grund av Stephen Kings bok som var betydligt bättre än filmen, och skådespelaren som spelade Carrie var riktigt duktig.

Stephen Kings första roman blev också den som filmades först. Ett lyckat resultat som stundtals är väldigt obehaglig och tragisk. Spacek är ett fynd i titelrollen och Laurie är hemskt bra som modern. De Palma gjorde dock några rysare som var ännu bättre. Stark trea!

Jag blev glatt överraskad! Kommer ihåg när jag vare liten och brukade se den här på hyllan bland hyrfilmerna, tyckte den verkade såå läskig :P
Den är ganska fin rent visuellt. Och man blir lite mörkrädd av Carries sjukt kristna mamma.
Sissy Spacek är riktigt bra tycker jag, hon passar jättebra i den här rollen.

Rätt så bra gjort efter boken. Annars en ganska lågmäld rysare.

Mycket lyckad filmatisering av Kings roman med samma titel.
Vissa saker är annorlunda jämfört med boken, men så brukar det vara.

jag är ju ett fan av stephen king. och som de flesta andra av hans filmer var den här riktigt spännande och obehaglig. den började bra och man tyckte riktigt synd om carrie, och hennes mamma va ju verkligen sjuk i huvudet:S
filmen var annorlunda och bra hela tiden. slutet va lite konstgt..

Brian De Palma är, och förblir, en av filmhistoriens mest personliga regissörer. detta märks inte minst i en av hans tidiga filmer Carrie. Det kan vara lite missvisande att benämna filmen som en rysare. Visst innehåller den övernaturliga inslag och blodiga/spektakulära scener. Men själva historien gör den snarare till en tragiskt drama.

Stehpen King har fått ta emot en hel del smutskastning för sin litterära insats genom tiderna. Det många dock glömmer är att han faktiskt är en både god och avancerad berättare. Att göra om en så komplex roman som Carrie till film kan inte ha varit enkelt (vilket både uppföljaren och remaken har bevisat) men De Palma lyckades verkligen.

Det som imponerar mest är själva regin. De Palma är en mästare på att använda sig av kameravinklar, titta bara på hur han bygger upp scenen där Carrie precis skall krönas till balens drottning. Här lyckas De Palma skickligt skifta mellan flickans lycka och mobbarnas hotbild. Det är även intressant att studera hur regissören skiftar tonläge genom att använda sig av slow motion vid laddade scener.

Skådespelarna håller hög standard. Här finner vi flera ansikten som skulle komma att bli stora namn inom filmbranchen. Mest glänser dock Piper Laurie som psykotisk moder. Liksom i flera av Kings verk så representeras den egentliga ondskan av religiös fanatism.

Blodet är en viktig ingrediens i denna film. Och De Palma har varit klok nog att vara sparsam med detta. Istället för att dränka filmen med blodiga och äckliga effekter så får blodet en symbolisk mening. I samtliga scener kommer den att representera en slags initiationsrit (Carries övergång till kvinna, Carries övergång till monster, moderns död). I mångt och mycket är Carrie en mycket tacksam film att analysera rent bildmässigt och berättarmässigt. På detta sätt blir den tacksam att se om mer än en gång.

Ytterligare en av mina favoriter av King´s böcker.
Det är kusligt från början till slut, men det är sista halvtimmen som det verkligen exploderar och blir riktigt läskigt.
Skicklig, och det känns mer utvecklat än det var under 70-talet.

Otroligt kass film. Var inte ens läskig. Borde inte bli kallad för rysare.

Sämre än nyversionen.