Messengers, The

Skönt att se en stabil och logisk rysare för en gångs skull. Mycket välgjord och rätt skrämmande och trots att man sett det förut så funkar det eftersom den är bättre än mycket i skräckfilmsväg nuförtiden. Höll sig på samma nivå filmen igenom och saknade svackor. Inte ens upplösningen gjorde mig besviken, även om jag som vanligt gissade rätt om slutet i tidigt skede.

Snyggt, välagerat - Stewart är suverän i huvudrollen - och spännande. Mycket stark trea!

Ända sedan Panic Room (2002) har jag följt Kristen Stewarts filmkarriär. Då hon enligt mig är en av de bästa unga skådespelarna i Hollywood har hon mycket att leva upp till, men hon fixar pressen även här och levererar en bra prestation. Även John Corbett lyfter filmen. Resten av skådespelarna håller ganska låg profil och gör varken till eller från.

Filmen i sig då? Tja, inledningen var mycket snygg och lovande, och skruvade upp mina förväntningar. Tyvärr levererar filmen långtifrån något minnesvärt eller originellt. Att en film bygger på en välbekant historia brukar jag inte bry mig om, då jag bedömer en film utifrån dess egna förutsättningar och inte gärna jämför i onödan. Här blir det dock helt enkelt för mycket. Sonen i familjen står i direkt kontakt med ondskan, ser saker som ingen annan ser och hade säkert kunna varna familjen om det inte vore för det faktum att han inte kan snacka än. När dottern väl upptäcker vad som pågår berättar hon det för föräldrarna, som inte tror henne på grund av hennes förflutna. Uttjatat och föga övertygande. Sedan kommer slutet, som visserligen kändes rätt givet, men twisten är föga genomtänkt och känns mest bara dum. Effekterna är sisådär - varelserna är ännu fulare än i They (2002). Kort sagt är The Messengers en film med stor potential som hade kunnat bli så mycket mer. Av någon anledning för den tankarna till både Fåglarna (1963), Jurtjyrkogården (1989) och The Ring (2002). Stabil tvåa.
"You see them too ... don't you?"

En riktigt hyfsad skräckfilm. Mycket är lånegods från andra filmer, bl,a Fåglarna och The Shining. Men den har ändå en egen stil och är spännande och framför allt välgjord.

Min andra skräckfilm. Första var motorsågsmassakern.
Jämförelsevis var denna ingenting jämfört med den, på skräck.
Kristen Stuart gör ett fantastiskt jobb, och lyfter filmen som annars är ganska konstig.
Bra handling med fattade inte riktigt allt!

verkligen obehaglig men ändå bra på sitt sätt, en mycket bra rulle om man vill bli skrämd men samtidigt få lite mystik i tillvaron

Stark tvåa eller svag trea? Ja, det är frågan. Receptet för denna "inget måste men funkar hyfsat trots det"-rulle är: minst tio liter av Hitchcocks "Fåglarna" (i femöresvariant), fem liter diverse japanska skräckisar, några deciliter "Jurtjyrkogården", en klick "Poltergeist" och en skvätt "Amityville Horror". Vad får vi då? Jo, ett föga originellt hopkok. Absolut inget måste att se (om du inte är ett hysteriskt fan av übertonårsaktiga Kristen Stewart/halvapatiska småbarn). Därför: stark tvåa.

Den här filmen är väldigt bra men inte så läskig.

En helt okej skräckfilm enligt mig.
Du kommer antagligen bli rädd någon gång.

Kuslig film! Den må ialla fall vara Godkänd. Filmen var rätt bra ändå om man tänker efter.