Inget att förlora

Kan en film suga mer?!

Ja, jösses ... Det här är verkligen inte bra. Ploten var rejält skum ibland, och jag gissade mig till att detta var en remake på en fransk film, men det visade sig inte stämma. Nick Nolte är ovanligt blek i huvudrollen, men Tracey Ullman som ex-frun var rätt skön. Ofta rätt ojämn film som varken underhåller eller intresserar. Då den mynnar ut i sidospår som känns helt irrelevanta hade dessa scener lika gärna kunnat strykas ur filmen helt och hållet utan att det hade gjort någon skillnad. Verkligen lågbudget-komedi som är klart ologisk och fånig. Självklar etta för mig.

Det är dock rätt fascinerande att se Whittni Wright i rollen som dottern. Då hon dyker upp i början av filmen är hon gudasöt - och sen öppnar hon munnen. Plötsligt inser jag att hon inte alls är rar - hon är ett ondskefullt geni som använder sitt änglalika ansikte för att invagga tittaren i falsk säkerhet och sedan hugga en kniv i ryggen på den som är dum nog att vända sig bort. Det hela börjar på planet då hon startar ett gräl med sin pappa, slår sig själv på kinden för att få de andra passagerarna att tro att han gjorde det och sedan springer i väg - allt i en utarbetad plan för att få en sittplats i first class. Hon fortsätter med att be sin pappa om en kram och sedan i ytterst fientlig ton be honom att släppa. Hon knuffar även ned en kvinna på en pall, kysser henne på munnen och säger att hon älskar henne. Det är visserligen inte så konstigt att hon är som hon är då hennes mor är helknäpp.
"I had the sudden urge to be with someone ... and you were the closest."