Sunshine

Sunshine är en i raden av filmer som hakar på den senaste Hollywoodtrenden - actionfilmer som behandlar miljöförstöring, överutnyttjande av jordens resurser och slit-och-släng-mentalitet. Just denna är dock bättre än genomsnittet. Tyvärr är dess största brist något som jag kallar Armageddon-syndromet: den ångar på med explosioner och högteknologiska termer i en sådan rasande fart att det stundvis blir svårt att hänga med.

Även i övrigt kan flera paralleller dras till filmen Armageddon (1998). En grupp människor på en isolerad plats ska rädda världen. Gruppen präglas av drama, en smått nedtonad romans, inre stridigheter, självuppoffring och en banbrytande final. Dock får jag inte samma känsla för karaktärerna då man inte lär känna dem lika väl - det blir bara fyra av dem som jag verkligen får grepp om.

Mot slutet växlar filmen plötsligt spår - varför vet jag inte. Det som tidigare var övervägande action förvandlas nu till en skräckodysse i överlevnadens tecken, vilket varken är bra eller dåligt utan helt enkelt känns onödigt eftersom det inte hör hemma i just den här historien. Boven i sig visar sig se ut som en blandning av Freddy Kruger, Jigsaw-mördaren och den deformerade saken i Creep och snacka som en sektledare med sabbade stämband och kronisk huvudvärk.

När jag gick från biografen kände jag mig ganska säker på att jag skulle ge Sunshine en fyra - det var en väldigt häftig och spännande film. Men nu när jag har tänkt över det jag har sett känns det inte befogat - Sunshine får nöja sig med en stark trea.

PS: Jag medger att detta är oproffsigt och inte har något med filmen i sig att göra, men Cillian Murphy var faktiskt het i det där yviga håret och de säckiga jeansen. Jag skulle förmodligen ha tyckt ännu bättre om honom om karln ville erkänna sitt handikapp och använda färglinser - den där blaskiga gråblå blandningen skrämmer livet ur mig.
"I talked to God for seven years. He told me to bring us all to Heaven."

Det här berörde mig. En mycket bra film!
´Jag tycker att den absolut är se värd!

Det här är en film av Danny Boyle som alltid brukar bjuda på snygga och ganska mörka filmer. Detta är inget undantag och den skiljer sig från liknande filmer i genren genom sitt allvar. Gillade filmen starkt inledningsvis, men ju längre den lider desto fler småirriterande klyschor tittar fram. Den sista delen är t.o.m. löjeväckande i förhållande till resten av filmen. Överlag är det dock vackert så det förslår och betydligt bättre än snittet av sådana här filmer.

Älskar denna filmen, Danny Boyle är bäst! Det som gör att den inte får 4 av mig är att den där Pinbacker från förra skeppet, Icarus 1 fortfarande lever och är övernaturlig och ska hålla på. Det hade liksom inte behövts, något annat hade kunnat vara mer spännande eller läskigt. Synd men helt ok ändå.

Fantastiskt i sluttexterna, där filmen sumeras bildligt till Låten "Avenue of hope" med I am Kloot - magiskt!!

Ehm.. jag fattar inte poängen. Den, kanske... hade kunnat var bra... om, eller, äsch jag vet inte?

Danny Boyle lyckas hålla filmen intressant tack vare sitt estetiska sinne. Annars är storyn sisådär och har ett par logiska luckor här och där. Men underhållen för stunden, det blir man.

Jag gillade inte alls denna tyckte den var för seg och lite tråkig, men helt ok för övrigt.

Det här berörde mig. En mycket bra film!
´Jag tycker att den absolut är se värd!

Jag blev både besviken av den här men samtidigt positivt överraskad. Innan tyckte jag den verkade sådär, en bit in i filmen kändes den som att den hade potential men sen så var de ändå något som saknades när de väl kom till kritan.

Bästa film hittils av David Boyle.