Handling: Till ett sjaskigt hotell i en svensk stad kommer Giliap för att arbeta som servitör. Isoleringen och ensamheten delar han med servitrisen Anna. Bland de vinddrivna existenserna på hotellet finns "Greven", som är förälskad i Anna, men hon dras till Giliap.
| Fakta: | |||
|---|---|---|---|
| År: | 1975 | ||
| Regissör: | Roy Andersson | ||
| Originaltitel: | Giliap | ||
| Ursprungsland: | Sverige | ||
| Mer fakta: | |||
|---|---|---|---|
| Filmpunkten-id: | 1416 | ||
| Filmen är i färg | |||
| Redigera info på denna sida | |||
| Länk till IMDB | |||
| Uppföljare och/eller remakes: |
|---|
Filmpunkten är en av Sveriges största filmsajter med över
© 2002-2023.
Mest populära recensionen
macthefinger
gav betyget:
Begriper varför den skrevs ner när den kom. Den är inte alls oävet gjord, men scenen med Greven på vinden är plankad från Tredje mannen och annat är Sjöström. Roy Andersson har känsla för miljöer, och som jag jobbat på hotell så känns mycket igen. Men sedan kommer symbolismen och stör. Thommy Berggren måste stå framför en betydelseladdad varningsskylt på sitt rum, han måste sitta för sig med ryggen mot de övriga i personalmatsalen. Det fungerar inte så. Och ingen hotelldirektör i världen åker runt i rullstol och justerar dukningen. Grunden är realistisk, men så lyfts figurerna och vrids ett kvarts varv och trycks tillbaka på plats och allt blir lite avigt. Är det ett satans hotell eller är det Världen vi tittar på? Det blir planscher.
Thommy är bra, men får inte släppa igenom någon värme. Han är surrad till masten. Så det är Mona Seilitz som får något att pulsera. Och Willie har som Greven och bad guy i grunden en omöjlig roll, både dekadent cyniker (Orson Welles är bättre på det) och vilsen sökare.
Senaste recensionerna
macthefinger
gav betyget:
Begriper varför den skrevs ner när den kom. Den är inte alls oävet gjord, men scenen med Greven på vinden är plankad från Tredje mannen och annat är Sjöström. Roy Andersson har känsla för miljöer, och som jag jobbat på hotell så känns mycket igen. Men sedan kommer symbolismen och stör. Thommy Berggren måste stå framför en betydelseladdad varningsskylt på sitt rum, han måste sitta för sig med ryggen mot de övriga i personalmatsalen. Det fungerar inte så. Och ingen hotelldirektör i världen åker runt i rullstol och justerar dukningen. Grunden är realistisk, men så lyfts figurerna och vrids ett kvarts varv och trycks tillbaka på plats och allt blir lite avigt. Är det ett satans hotell eller är det Världen vi tittar på? Det blir planscher.
Thommy är bra, men får inte släppa igenom någon värme. Han är surrad till masten. Så det är Mona Seilitz som får något att pulsera. Och Willie har som Greven och bad guy i grunden en omöjlig roll, både dekadent cyniker (Orson Welles är bättre på det) och vilsen sökare.
Hilts
gav betyget:
Stentrist! Gilliap är så in i helsike seg och tråkig.
Filmen är väldigt jobbig att se på och ganska deprimerande. En solklar etta i betyg.
Shining_pearl_
gav betyget:
En totalt meningslös och tråkig film med konstig stämning. Påminner en del om "Sånger från andra våningen".
Robert_Eriksson
gav betyget:
En film som känns väldigt meningslös, underlig, långtråkig och på gränsen till lite löjlig. Det går dock att se vissa likheter med Roys fantastiska "Sånger från andra våningen", även om den här är så otroligt mycket sämre än den.