Half Nelson

Tystnad, tagning och Action!

...Fortfarande tyst.

Det är något jag värdesätter i somliga fall av film. Half Nelson är ett sådant fall - där det inte krävs så mycket dialog, det är bilderna som talar för människorna. En inblick i deras liv, ett par bilder, kan tala om mycket om dem. Half Nelson är just en sådan film där man efter 10 minuters tystnad förstår precis vad för person Dan (Ryan Gosling) är. Man kommer honom inte närmare, men man förstår honom.

Både Shareeka Epps och främst Ryan Gosling gör Half Nelson till vad den är; en genuin filmupplevelse. Den är realistisk, smärtsam och talande. I och med brist på dialog försöker inte regissören (Ryan Fleck) komma med något särskilt budskap, det är helt enkelt en annorlunda vinkling av två, till ytan, normala personer. Dan är en bra lärare som satsar stenhårt på sitt yrke, fast om dagarna ligger han hemma och drunknar i sorg och droger. Drey är en ung flicka som inte riktigt vet vad hon vill göra av sitt liv, kommer hon bli som sin bror - en knarklangare - och hamna i fängelse eller kommer den nybildade vänskapen mellan henne och Dan förändra hennes framtid. Sådant vet man inte. Man vet inte vad som kommer hända efter filmen eftersom det aldrig myntas något om det. En film som behandlar nuet.

Musik och bilder står för filmens språk och Ryan Gosling är en jäkla bra hjälp. Half Nelson är som sagt smärtsam, trovärdig men ändå vacker, för när filmen går mot sitt slut och allt bara känts meningslöst så kommer då ett slut som känns tillfredsställande nog att göra Half Nelson till en jäkligt bra film.

Snyggt och intressant drama med grymt skådespel av Ryan Gosling och Shareeka Epps. Historien berättas på ett mycket sparsmakat sätt, vilket utan tvekan förstärker sinnesstämningen hos huvudrollerna, men det blir också väl magert i vissa scener. För avskalad och tunn för att verkligen fängsla. Det känns också jobbigt att större delen av filmen rullar förbi innan Dan och Drey lyckas komma varandra så pass nära. Vänskapen mellan dem är så bräcklig och lågmäld att den knappt märks. Dock fint samspel mellan Gosling och Epps och helt klart en bra film, men inget jag behöver se om.
"Why you got so many books about black people?"
"I got books about all kinds of people."

Inget nytt egentligen. Ryan Gosling och Shareeka Epps är dock bra och håller filmen i liv rakt igenom. Kände att den blev bättre en bra bit in, men den lyckades aldrig riktigt greppa tag i mig helt. Dock klart sevärd.

Ryan Gosling är en duktig skådis på många sätt. Han har fått mycket beröm för sin insats i denna lite säregna film. Han är också den stora behållningen, då jag inte finner själva intrigen så värst medryckande.

Vädligt bra film, Ryan Gosling och Shareeka Epps var fantastiska i den här filmen!

Jag ville falla för den här, den såg så filosofisk ut och djup. Jag älskar Ryan Gosling så jag satt med världens förväntningar.
Men dom sjunk snabbt.
Ryan är det inget fel på, han är jättebra i den här filmen, och handlingen är också helt okej.
Men den är för djup, för tråkigt djup.
Jag tyckte inte den var nå intressant, inget intresse växer för filmen.
Jag imponeras av de som orkar hänga med.

Det här är ett välspelat drama med Ryan Gosling i huvudrollen som drogberoende lärare. Skiljer sig från många övriga filmer då vi får följa en minst sagt speciell relation mellan en lärare och en av hans elever. Dynamiken mellan Gosling och Shareeka Epps, som spelar flickan, är genuin och jag kan bara konstatera att Gosling har vuxit som skådespelare. Har imponerat mer och mer på mig på sistone och det här är ytterligare ett kvitto på att han kan spela många olika typer av roller. Saknar en riktig knorr på historien, men annars är det här mycket sevärt.

Ryan Gosling är alldeles underbar som läraren Daniel Dunne. Han är verkligen en riktig karaktärsskådespelare, den där Gosling. Samspelet mellan Dan och hans elev Drey är helt fantastiskt.

Ryser av hur underskattad filmen är här på FP. Jag ger den en tämligen stark fyra!

Snyggt och intressant drama med grymt skådespel av Ryan Gosling och Shareeka Epps. Historien berättas på ett mycket sparsmakat sätt, vilket utan tvekan förstärker sinnesstämningen hos huvudrollerna, men det blir också väl magert i vissa scener. För avskalad och tunn för att verkligen fängsla. Det känns också jobbigt att större delen av filmen rullar förbi innan Dan och Drey lyckas komma varandra så pass nära. Vänskapen mellan dem är så bräcklig och lågmäld att den knappt märks. Dock fint samspel mellan Gosling och Epps och helt klart en bra film, men inget jag behöver se om.
"Why you got so many books about black people?"
"I got books about all kinds of people."

Tystnad, tagning och Action!

...Fortfarande tyst.

Det är något jag värdesätter i somliga fall av film. Half Nelson är ett sådant fall - där det inte krävs så mycket dialog, det är bilderna som talar för människorna. En inblick i deras liv, ett par bilder, kan tala om mycket om dem. Half Nelson är just en sådan film där man efter 10 minuters tystnad förstår precis vad för person Dan (Ryan Gosling) är. Man kommer honom inte närmare, men man förstår honom.

Både Shareeka Epps och främst Ryan Gosling gör Half Nelson till vad den är; en genuin filmupplevelse. Den är realistisk, smärtsam och talande. I och med brist på dialog försöker inte regissören (Ryan Fleck) komma med något särskilt budskap, det är helt enkelt en annorlunda vinkling av två, till ytan, normala personer. Dan är en bra lärare som satsar stenhårt på sitt yrke, fast om dagarna ligger han hemma och drunknar i sorg och droger. Drey är en ung flicka som inte riktigt vet vad hon vill göra av sitt liv, kommer hon bli som sin bror - en knarklangare - och hamna i fängelse eller kommer den nybildade vänskapen mellan henne och Dan förändra hennes framtid. Sådant vet man inte. Man vet inte vad som kommer hända efter filmen eftersom det aldrig myntas något om det. En film som behandlar nuet.

Musik och bilder står för filmens språk och Ryan Gosling är en jäkla bra hjälp. Half Nelson är som sagt smärtsam, trovärdig men ändå vacker, för när filmen går mot sitt slut och allt bara känts meningslöst så kommer då ett slut som känns tillfredsställande nog att göra Half Nelson till en jäkligt bra film.