Analys av ett mord

En klassiker med många bra skådisar. Rättegångsscenerna håller hög kvalitét.

En -5 som film, i sin egen genre & som underhållning.

Tagline: -

Filmen låg vid titten (20080331) på 224/250 plats på IMDb Top 250, vilket jag kan tänka mig kanske är en rättvis placering.
En oväntat bra och spännande film, som trots en relativt ensidig miljö (rättssalen) lyckas skapa ett intresse genom filmens 2,5 timmar, vilka inte alls känns långa. Hollywood kan det där med att göra fascinerande historier av pratiga rättegångsmanus.
En bra dialog och utmärkta skådespelare; Stewart (trots hans dramatiska karaktär till advokat), Scott (som kaxige storstadsåklagaren), Remick (som våldtäktsoffret / flickvännen), Gazarra (som den mordanklagade / pojkvännen) & Welch (som den något gammaldags, men humorfulle domaren - som faktiskt varit riktig domare *) höjer filmen.
Intressant faktum att filmen då den kom väckte en del anstöt och till och med förbjöds i vissa delar av USA **.
Filmen hamnar givetvis i DVD-samlingen för rätt pris, trots att jag inte köper in många svart-vita filmer generellt. Denna går bra att se om flera gånger utan att man tappar intresse. Dess ämne är aktuellt än idag så klart & mycket intressant att diskutera i skolfilosofins moral- och etikdelar. Vad är rätt och fel? När är mord mord? Etc, etc.

Trivia: * The part of the judge was offered to both Spencer Tracy and Burl Ives, but instead went to Joseph N. Welch who was a lawyer in real life who had represented the U.S. Army in the televised Army-McCarthy hearings in 1954. / ** Part of the controversy surrounding this movie was because it included use of the words "bitch", "contraceptive", "panties", "penetration", "rape", "slut" and "sperm". / The movie's poster was as #1 of "The 25 Best Movie Posters Ever" by Premiere. / When James Stewart's character goes to the hotel to visit 'Katherine Grant (I)' , the clerk at the desk is reading Leon Uris's "Exodus". One year later, director Preminger would go on to direct its film version, Exodus (1960).

Det här är ännu en i raden av amerikanska rättegångsfilmer och mallen känns igen. Tycker att James Stewart är svår att ta på allvar och här blir det en svaghet när hans pajasfasoner gör att han totalt saknar trovärdighet som advokat. Sedan är regin på sina ställen bedrövligt dålig. Hur sannolikt är det exempelvis att samtliga åhörare i ett våldtäktsfall brister ut i skratt för att de nämner ordet "panty" i rättssalen? Dessutom är själva fallet ganska ointressant för att hålla i över två och en halv timme. Hade efter den tiden åtminstone hoppats på en smart twist eller liknande, men den väntan var förgäves. Mitt tips är att se Åklagarens vittne av Billy Wilder istället, som är bättre på alla plan.

Min favorit James Stewart leverarar som vanligt i detta rättegångsdrama. George C. Scott är en annan mycket skicklig skådespelare som ställs öga mot öga med James Stewart. En riktig klassiker som trots sin längd inte gör att man tappar intresset.