Bluffen

Bra skådespel, intressant men delvis seg story, sann eller ej, om en fantastisk lögnare.

En intressant, överraskande bra film. Bör ses.

Hallström som regissör medför givetvis en hel del förväntningar. Här har han ett mycket intressant, men troligen ganska svårarbetat manus. Skådespelet är bra och det blir aldrig tråkigt. Ändå känns detta inte riktigt som en Hallströmfilm (i alla fall inte en av hans bästa), för de brukar jag fastna totalt i. Solid trea.

Underhållande film med en väldigt bra Richard Gere. Alfred Molina som hans "sidekick" var inte heller så tokig.

Helt ok, men den grep inte tag i mig. Tyckte inte synd om nån. Fantastiskt bara att folk svalde fake-storyn med hull och hår. Svag 3:a

En - 4 som film & i sin egen genre.

Taglines: Based on the true story. Would we lie to you? / Never let the truth get in the way of a good story.

LYCKAD BLUFF AV LASSE HALLSTRÖM?

På ett sätt charmig, men på samma gång en film med en djupare allvarlig ton om en berättelse baserad på verkliga händelser som inträffade för lite drygt 30 år sedan i USA. Låter det som ett lyckat koncept? Oavsett vilket svar du ger dig själv är detta faktiskt en kombination som fungerar i svenske Lasse Hallströms senaste Hollywood-projekt.

Huruvida Hallström tidigare har gett sig in på att filma historier med verklighetsbakgrund låter jag vara osagt, men jag tror detta är hans första. En lite mindre historia, om jag får säga så rent subjektivt, i utkanten av de mer betydelsefulla och mer kända historier för allmänheten – det vill säga sanningen såsom den presenteras på fat i media åt oss. Oavsett om denna historia är sann eller inte spelar mindre roll i detta fall. Hallström lyckas göra detta intressant som berättelse, även för oss icke-amerikaner, genom just filmmediet.

Filmen berör, griper tag och behandlar ämnet, oavsett hur mycket denna ”Denna film baseras på verkliga händelser.”-fras visas upp i förtexterna och påverkar oss, på ett rättframt och seriöst sett med en klart allvarlig ton. Samtidigt finns det här typiskt lite småcharmiga ”Hallströmska” inbakat i historien. Personligen hade jag inte förväntat mig det i en sån här film med detta ämne, eller så hade jag inte förväntat mig att Hallström skulle ta tag i ett så för honom tungt ämne. Men denna kombination av charm och seriositet kring storyn lyckas faktiskt riktigt riktigt bra här. Hur då, då?

Jo, Clifford Irving, här spelad av Richard Gere, är en författare som i början på 1970-talet har svårt att få förläggarna att se hans böcker som tillräckligt häpnadsväckande och nyskapande. Till slut får han idén, mer eller mindre en blandning av spontanitet och desperation, om att börja skriva på ”århundradets bok”, som han själv uttrycker det – nämligen den skygge och tillbakadragne multimiljardären Howard Hughes första och förmodligen enda självbiografi. Problemet är bara att allt är påhittat.

Ju mer han övertygar och lurar sin förläggare, journalister med flera, desto mer bluffar han för sig själv. Han märker att ju mer förbluffande en lögn är, desto mer är folk villiga att köpa idén. Denna spiral håller aldrig i längden och så småningom blir det svårt att hålla vad han lovar. Han får stora pengar utbetalda i förskott och hans stora författarvän tillika –kollega, mer eller mindre på ruinens brant, hjälper honom i ett sista desperat försök att tjäna pengar och samtidigt bli en stor (med)författare. Denna kollega spelas av Alfred Molina på ett nästintill utmärkt sätt. Irving får också så småningom hjälp av sin fru, spelad av Marcia Gay Hayden, som också gör sin plikt som skådespelerska riktigt bra.

Spänningen blir till slut nästan olidlig då man i biofåtöljen hela tiden sitter och tänker på hur sjuttsingen han ska komma ur denna knipa, som han själv har försatt sig i. Och det blir ju inte direkt mindre spännande när verklighetens Hughes indirekt kontaktar Irving i ett ärende rörande detaljer som innefattar självaste president Nixon.

Filmen bär sig själv och man behöver inte ha vidare bakgrundskunskaper om vare sig Howard Hughes, Richard Nixon med tillhörande Watergate-skandal (eftersom det är i samma tidsveva) eller Clifford Irving. På ett sätt följer den också den klassiska Hollywood-mallen vad gäller en handlings förlopp från början till slut innefattande bland annat point of no return, men ändå inte. Filmen känns inte riktigt Hollywood. Eller snarare som en lyckad blandning av å ena sidan det typiskt klassiska amerikanska från filmstaden, men samtidigt å andra sidan en touch av det inte så nya, men Hallströmska charmiga (svenska?) täcket, som vävts av åratals influenser och erfarenhet, säkerligen en hel del från tiden i Sverige som regissör, som ligger och värmer filmen. En del andra anser detta ”täcke” tillsammans med Molinas karaktär tillföra för mycket fars i en alltför allvarlig historia för att skojas bort, och att Hallström ska regissera filmer som utspelar sig på landet för att det ska bli bra. Detta håller jag inte alls med om. Denna film känns igen i stilen vi känner Hallström signifiera, men ändå inte. Han har gett sig på något nytt i tyngd av story och miljö, och också lyckats föra och guida denna bluffhistoria till slutet.

Jag tror på den. Mycket också tack vare väldigt bra musik, den tidstypiska popen i soundtracket innehållande bland annat klassiska Creedence Clearwater Revival-låtar, men främst temat av mindre kända Carter Burwell. Det enda som gör att jag inte sätter en 5 är i princip att jag inte vet hur pass sann historien är. Synd att den redan har förpassats ner, bort från de stora kommersiella biograferna. Denna film är värd en större publik.

Trivia: The story is based on the true-life Clifford Irving, an American writer, best known for his "authorized autobiography" of Howard Hughes which turned out to be a hoax. / Richard Gere appears with the real Nina Van Pallandt (played here by Julie Delpy) in American Gigolo (1980). / The books being burned at the end of the movie are surplus copies of 'Knife of Dreams', the eleventh novel in Robert Jordan's Wheel of Time series. The series logo and gate-fold map are clearly visible in one shot.

Det här är Lasse Hallströms film om den amerikanske författaren Clifford Irving vars biografi om den tillbakadragne affärsmannen Howard Hughes visade sig vara en bluff. Howard Hughes som förresten spelades av Leonardo DiCaprio i storfilmen The Aviator. Egentligen en intressant historia, men jag tycker inte att Hallström tar till vara på den. Kanske beror det på att det blir för mycket fars, inte minst p.g.a. den klumpige Alfred Molinas karaktär, vilket gör att filmen inte känns äkta. Hallström ska helt enkelt hålla sig till att regissera filmer som utspelar sig på den amerikanska landsbygden - då blir det bra.