När mörkret faller

Ordet realistisk används här och där i kommentarerna kring den här filmen, något jag har grymt svårt att se..

Alla delarna är som vanligt i svagt regisserade svenska filmer mycket dåligt spelade..
Berättelsen om invandrarfamiljen är bra, men alldeles för yvigt berättad och oskärpt, och den om krögaren och gangstrarna är mest löjlig eftersom att berättarstilen är så otroligt machoeffektiv, men Reuben Salmander är överskande bra, en av få..

Sämst är dock delen om kvinnan som blir misshandlad, den delen är grymt otroligt nyansfattig och krystad så in i bomben..

Det här var en mycket gripande film om hemska saker som tyvärr händer mitt bland oss hela tiden. Kvinnomisshandel, hedersmord, krogbråk och vittneshot är ämnen som tas upp i tre små historier som är så gott som helt separata. Det bara det övergripande temat de har gemensamt: våld. Jag lämnade biografen omskakad och berörd, med många tankar och funderingar i omlopp. Det var en film som verkligen gjorde ett intryck och som jag inte kommer glömma i första taget. Och därför får den en mycket stark fyra.

2006 års bästa Svenska film var enligt mig "Farväl Falkenberg" och det var ENBART den just för att ingen annan film var bra alls. Pinsamt kändes det när "Förortsungar" plockade hem ett flertal priser medan "Farväl Falkenberg" lämnades ute - en så speciell och vacker film. Den hade allt utom manuset. Det känns trevligt och skönt att med all säkerhet få utnämna - officiellt den här gången - "När mörkret faller" till 2006 års bästa Svenska film.

Jag hörde talas om den här till synes vanliga svenska rullen genom Guldbaggegalan. Lite hade jag hört innan, att det var ett mörkt drama - lite kul att man undviker den då just för att det antagligen är sveriges mest producerade genre. Men så var inte fallet. För "När Mörkret Faller" råkade vara: En riktigt jä-vla mörk film med ett helt fantastiskt manus. Jag gnuggade händerna många gånger under filmen, inte bara för att den var klockren i varje replik och händelse, även för att den var oförutsägbar så in i attan - Jag "yes"ade varje gång filmen tog nya vändningar.

Detta är enligt mig perfekt dramaturgi. Filmens anslag sätter sig i direkt och engagerar tittaren. En snygg berättarform som hoppar mellan tre olika berättelser som mer eller mindre påverkar varandra i filmen. Manuset är "välskrivet", intelligent och - det största ordet som sammanfattar "När Mörkret Faller" bäst - Realistisk.

Jag blev faktiskt smått rädd när jag såg filmen, iallafall väldigt omskakad. Eftersom verkligheten lätt känns igen så känner man nog mycket när man ser "När Mörkret Faller" - vars uppgift var just det. Att visa upp orättvisan när den är som allra värst. Invandrarfamiljens stränga regler. Familjemodern som misshandlas av sin man och "slår" tillbaka ordentligt. Samt berättelsen om Aram och händelsen som inträffar för honom och även rör till hans liv ordentligt. Egentligen har inte de tre berättelserna något att göra med varandra, det är bara tre olika syner på orättvisa och de är ALLA lika intressanta, skrämmande och trovärdiga.

En film som är över två timmar lång kan lätt misslyckas med att engagera publiken och hålla dem vid. Tack vare "När Mörkret Faller"s magnifika manus räcker det knappt med två timmar.

Anders Nilsson har gjort en suverän film med riktigt bra skådisar som övertygar redan i första framen. Dock så varierar det till och från beroende på vilken skådis det är. Men jag måste tillägga att Mina Azarian och Per Graffman är skitbra. Svag femma, otroligt bra. Det är manuset jag imponeras av, trots att varken fotot eller musiken påverkar den sköna, otäcka stämningen som ständigt råder, genom hela filmen. En stark fyra blir det, en jä vligt stark fyra. Filmiskt sett - trots det suveräna manuset - var "När Mörkret Faller" rätt så enkel och det gillar jag inte.

Otroligt bra film som bjuder på både glädje och sorg. Väldigt stark film. Får en 5:a

En 2+ som film, men en svag -3 i sin egen genre & en 2+ som underhållning.

Tagline: -

Detta är en något för lång film med tre egentligen helt olika historier som tyvärr känns något seg. Trots att historierna har en gemensam nämnare så känns de som om de skulle ha kunnat vara i tre helt olika filmer för sig och fortfarande engagera. Men klippningen är inte helt konsekvent och blir därför ologisk - snyggast hade det varit om de hade varvat historierna i en hela tiden följsam ordning där varje del/historia fick ungefär lika mycket plats/speltid. Skådespeleriet tycker jag till skillnad från en del andra inte var lysande, men Boysen och Salmander och Bolme gör bättre ifrån sig. Hon som spelar lillasyster tillika invandrare, samt Graffman som vaktchef, är hyfsat bra också.
På ett sätt tycker jag dock manuset speglar en del av det svenska samhället på ett träffande sätt. Baktaleriet och det faktum att man inte får sticka ut, dvs. Jantelagen.
Visst är filmen något spännande, men överspel förekommer en del och det blir inte snyggt. Bra stuntshow där bilolyckan förekommer (nästan helt utan CGI)! Detta till trots hamnar filmen inte i DVD-samlingen. Detta vill jag inte, men kan i värsta fall se om nån enstaka gång mer.
PS. Se 5-10 min av det rätt intressanta bakgrundsmaterialet till filmen, dvs. det som gjorde att regissören skrev ett manus om detta viktiga tema!

Trivia: -

En av senare års starkaste svenska filmer. Tre berättelser där den om Leyla och hennes familj sticker ut mest. En film alla bör se!

Regissören har gjort ett bra jobb när han sammanband de tre olika personernas liv. Filme kanske v lite rörig ibland me den är ändå värd en fyra.

Ordet realistisk används här och där i kommentarerna kring den här filmen, något jag har grymt svårt att se..

Alla delarna är som vanligt i svagt regisserade svenska filmer mycket dåligt spelade..
Berättelsen om invandrarfamiljen är bra, men alldeles för yvigt berättad och oskärpt, och den om krögaren och gangstrarna är mest löjlig eftersom att berättarstilen är så otroligt machoeffektiv, men Reuben Salmander är överskande bra, en av få..

Sämst är dock delen om kvinnan som blir misshandlad, den delen är grymt otroligt nyansfattig och krystad så in i bomben..

En oerhört stark och gripande film. Jag känner verkligen för alla huvudpersonerna, både i glädje och i sorg. Den här filmen har verkligen gett mig något, kommer aldrig glömma den. Underbara skådespelarinsatser.

En bra film i sann Anders Nilsson-anda. Den kunde dock bli lite seg med dom 3 historierna. Lia Boysen-historien var ganska seg och man ville oftast komma vidare till nån av dom andra två. Spänningen var inte heller maximal. Anders lyckades mycket bättre med Livvakterna. Men det blir en trea här.