Livet är underbart

Oerhört gripande, vacker och tragisk film. Ger en hopp om det goda som finns i människor, trots att allt kan verka nattsvart. Mycket mänsklig kärlek och värme i en (tillfälligt?) hatisk värld.

Hoppsan! Det som till en början verkar vara en larvig italiensk Steve Martin-komedi utvecklar sig till något riktigt intressant och tänkvärt. Första halvan av filmen är påfrestande att se på då Roberto Benignis överspel är irriterande och humorn så låg att man undrar om det är en Åsa Nisse-film man kollar på.

Sedan i den andra halvan blir det mer allvar och oj vilket lyft filmen gör! Humorn känns plötsligt rätt, även om den portioneras i aningen hög dos, och dessutom blir det roliga tankeväckande och sorgligt (hur nu det går ihop?). Onekligen en film med två sidor som inte går ihop, ungefär som att försöka blanda vatten och olja genom att skaka väldigt hårt. Jag tycker man gott kunde skurit ner på den farsliknande humorn och lyft upp dramabiten lite. Det hade den vunnit oerhört mycket på. Betyget blir en stark trea.

En fantastisk film om en familj som hamnar i ett kocentrationsläger. På slutet så vill jag gråta men precis då så går pappan på det där roliga sättet och jag börjar skrattar i stället. Helt fantastiska skådespelarprestationer! Har du inte sett filmen så gör det!

Bra film som nog hade fått en 5:a om jag hade gillat slutet mer. Sedan fattar jag inte alla som säger att huvudpersonen spelar över. Det ingår ju i hans karaktär att vara lite av en "tramsfabror" på precis samma sätt som Nils Poppe eller Charlie Chaplin. Jag tycker absolut att Roberto Benigni var värd en Oscar för sin roll.

Oerhört gripande, vacker och tragisk film. Ger en hopp om det goda som finns i människor, trots att allt kan verka nattsvart. Mycket mänsklig kärlek och värme i en (tillfälligt?) hatisk värld.

I slutet av filmen känns det lite som att man har sett två helt olika filmer, men med samma skådespelare. Den är fin, men på något sett lite ytlig.

En otroligt bra film med humorn på rätt ställe om ett nästan omöjligt ämne. Riktigt bra skådespeleri.

En 5a i sin egen genre, och en 4a som film och underhållning.

Filmen är fantastisk. Många tycker att första halvan är dålig, men håller inte alls med. Jag tycker att den känns härlig att kolla på, där man bjuds på många skratt. I andra halvan av filmen så dras komiken ner betydligt, och även om man har försökt avdramatisera koncentrationslägren i denna film, så känns det ändå väldigt tragiskt. Kanske till och med mer tragiskt än andra mer seriösa filmer som Schindler's list. Varför? Jo, för att karaktärerna, SPECIELLT Roberto Benginis karaktär, känns så extremt levande. Alltså motsatsen till tom och ytlig. Man tycker verkligen synd om Robertos karaktär som försöker hålla humöret uppe till varje pris inför sin son.
Robertos skådespeleri är helt fantastisk enligt min mening. Hans karaktär känns väldigt levande.
Slutet blir både väldigt fint, men också väldigt tragiskt på samma gång.
En mycket stark 4a till Livet är underbart.

En väldigt vacker film som ger mycket kärlek!

Mycket bra och gripande historia.