Nana

Jag verkligen älskar nana MEN Anime serien är 1000000000 gånger bättre! Helt godkänd film i helhet lite ledsen blev jag är dom inte kör samma låtar i filmen som i serien. Och dom hoppar över massa detaljer. INGET slår serien.

NANA är en film som man kan se varje dag i flera veckors tid utan att tröttna det minsta (tro mig, jag har provat). Det finns alltid någon ny detalj att upptäcka och den är en lika fantastisk upplevelse varje gång.

Den innehåller det mesta som gör ett riktigt drama. Oväntad vänskap, olycklig kärlek, svek, och känslan av att inte höra hemma någonstans. Två själar som delar samma namn - och ändå kommer från helt olika världar - möts. Trots olikheterna bestämmer sig Nana och Nana att dela bostad.

Om man jämför filmen med dess motsvarighet i manga- och animvärlden är det mycket bra sammanfattat. Regissören har lyckats få till en bra story som ändå innehåller budskapet och känslan som förmedlats genom i originalformen. Skådespelarna är imponerande - de ser ut att vara som tagna ur de tecknade figurerna. Dessutom är skådespeleriet inte att klaga på heller, trots att det är en del nybörjare.

Musiken är väldigt bra. Både låtarna av Trapnest (egentligen Yuna Ito) och soundtracket "Glamorous Sky" av Black Stones (Mika Nakashima) är mycket bra. Sistnämnda är dessutom komponerad av Hideto Takarai, aka the God of Music. Kan nästan inte bli bättre.

Nana-O (Mika Nakashima), Ren (Ryuhei Matsuda), Takumi (Tetsuji Tamayama), Nobu (Hiroki Narimiya) och Shin (Ken'ichi Matsuyama) är mina personliga favoriter, och jag tycker verkligen att den här filmen är något att rekommendera. Tror knappast att någon kommer ångra sig. Se och njut!