American Haunting, An

Till en början verkade An American Haunting vara precis min typ av skräckfilm - en gammaldags spökhistoria, isolation, övernaturliga inslag ... Jag blev mycket imponerad och förväntansfull, det gick inte att undvika. Första halvan av filmen är mycket bra och går i samma hjulspår som The Others (2001). Sedan urartade filmen mer och mer med en föga övertygande twist och ett ogenomtänkt slut. Skådespelarna i filmen håller ganska låg kvalitet enligt mig, även om Sutherland är lite bättre än de övriga.

Om vi sedan bortser från plothålen så återstår tre frågor efter filmen.
1: Varför har regissören klippt in svartvita fragment i scenerna som annars är i färg? Var det för att ge en mer kuslig och gammaldags stämpel? Onödigt enligt mig eftersom skräcken i filmen är något av det bästa jag sett på senare år.
2: Varför överutnyttjas skiftandet mellan dröm och verklighet? Det är en vanlig och feg utväg inom skräckfilmer och används här så ofta att det blir riktigt påfrestande.
3: Varför i hela friden har man inte korrat filmen efter inspelningen? Då hade man kunnat rätta till de slarvfel som dyker upp allt som oftast. Exempel? I en scen sitter Betsy upp utan stöd en stund innan hon vaknar efter att ha varit avsvimmad. En bagatell enligt vissa, men för mig förstörde de där småfelen en stor del av filmen.

Sammanfattningsvis är manuset inte direkt enastående, men de kusliga scenerna väger upp för mycket. De räddar filmen från en etta.
PS: Apropå ingenting för läraren (James D'Arcy) tankarna till Johnny Depps Ichabod Crane - det är något med hans svarta hår, envist rationella sinne och romantiska läggning.
"You were always a sound sleeper."

Smått otäckt och bisarrt, snygga effekter och den bringar lagom med sköna rysningar. Annars var det inte så mycket att hänga i granen, jag tyckte verkligen inte om slutet, det verkade som att manusförfattaren helt fått stopp där och bara kokat ihop något halvoriginellt. Slutet var en slags twist-plot som förstörde filmen, och drar man något sådant så ska det fan lyckas. Svag tvåa - bra skådisar och spänning.

En film som börjar lovande, fortsätter lovande men sedan börjar gå på tomgång. Slutet är katastrofalt dåligt, och överhuvudtaget känns det jobbigt att regissören försöker "hotta upp" och modernisera äldre tiders manér. Varför är förresten huvudrollsinnehaverskan störande lik Avril Lavigne? Föga trovärdigt överhuvudtaget, men se den om ni absolut inte har något bättre för er.

En 3+ som film, i sin egen genre & som underhållning.

En klart bra film som underhåller mej, men finner vid omtitt av starten av det finns ej helt klara ologiska luckor som är lite svåra att första. Kräver minst en omtitt för den är raffinerad, men frågan är om den är lite för raffinerad - lite som De Misstänkta.

3+ till en film som jag hade högre förväntningar på när det kommer till skräckkänslan. Förväntningarna stiger i och med första scenen. Jagad, stort spöklikt hus.
Men jag tycker ändå filmen har en annorlunda story som i slutet nystar upp det mesta och en aha-känsla uppstår. Dock har filmen väldigt många frågetecken. Det klargörs inte riktigt i slutet dvs detaljerna nystas inte upp helt.
Filmen har många händelser som man inte vet är på riktigt, i någons tanke eller bara hallucinationer??
Lite mer skräck hade höjt filmen ytterligare och jag tycker den var lite utdragen i mitten. Men filmen är skickligt gjord. Hade filmskaparen klargjort allt i filmen hade den nig nått en 4:a.

bra film faktiskt!
underskattad men bra!

Den började bra och lagom läskig, men spårade ur och blev nästan bisarr under den senare delen av filmen. Filmen lyckades inte direkt skrämma mig även om den var välgjord och hade bra skådisar. De svartvita sekvenserna blev irriterande efter ett tag.

Det här är thriller när den är som bäst. Gripande och spännande och mysteriet löstes inte förrän i slutet så att det lämnade kvar den där lilla rysningen jag vill ha när jag sett en riktigt bra film.

Till en början verkade An American Haunting vara precis min typ av skräckfilm - en gammaldags spökhistoria, isolation, övernaturliga inslag ... Jag blev mycket imponerad och förväntansfull, det gick inte att undvika. Första halvan av filmen är mycket bra och går i samma hjulspår som The Others (2001). Sedan urartade filmen mer och mer med en föga övertygande twist och ett ogenomtänkt slut. Skådespelarna i filmen håller ganska låg kvalitet enligt mig, även om Sutherland är lite bättre än de övriga.

Om vi sedan bortser från plothålen så återstår tre frågor efter filmen.
1: Varför har regissören klippt in svartvita fragment i scenerna som annars är i färg? Var det för att ge en mer kuslig och gammaldags stämpel? Onödigt enligt mig eftersom skräcken i filmen är något av det bästa jag sett på senare år.
2: Varför överutnyttjas skiftandet mellan dröm och verklighet? Det är en vanlig och feg utväg inom skräckfilmer och används här så ofta att det blir riktigt påfrestande.
3: Varför i hela friden har man inte korrat filmen efter inspelningen? Då hade man kunnat rätta till de slarvfel som dyker upp allt som oftast. Exempel? I en scen sitter Betsy upp utan stöd en stund innan hon vaknar efter att ha varit avsvimmad. En bagatell enligt vissa, men för mig förstörde de där småfelen en stor del av filmen.

Sammanfattningsvis är manuset inte direkt enastående, men de kusliga scenerna väger upp för mycket. De räddar filmen från en etta.
PS: Apropå ingenting för läraren (James D'Arcy) tankarna till Johnny Depps Ichabod Crane - det är något med hans svarta hår, envist rationella sinne och romantiska läggning.
"You were always a sound sleeper."

Det fanns vissa scener som var lika några scener ur Excorsisten. Hursomhelst så var denna film lite småspännande och lite otäck. Skådespeleriet var bra. Donald Sutherland är alltid sevärd.