Squid and the Whale, The

"The Squid and the Whale" är en film av Noah Baumbach som tidigare arbetat med Wes Anderson (Life Aquatic) - som även står som producent i den här filmen. Det syns tydligt både i bildspråket och valet av skådespelare att de båda inspireras av varandra och delar lika tankar om film. De roliga bi-figurerna, de tragiska huvudkaraktärerna och de bisarra händelserna. Medan Wes Anderson leker mycket med skojfriska berättelser siktar Baumbach på vemod, tragik och pinsamma situationer - som jag dessutom måste säga äger "The Squid and the Whale", för trots att filmen inte riktigt hittar ett egentligt syfte så bjuder den på rätt mycket av varje. Pinsamma situationer alltså; lilla grabben Frank som super och onanerar på offentlig plats. Walt som inte riktigt kan hitta sig själv och sin plats i livet. Fadern Bernard är en riktig ex-människa som det enbart går nedför. Samt modern Joan som gärna ligger med andra män, innan, under och efter äktenskapet med Bernard.

Det är fruktansvärt tragiskt, men inte på samma sätt som Wes Anderson gör det, för han gör det på ett ofta komiskt sätt som får en att skratta och känna medlidande för karaktärerna. Men i det här fallet känns de mest platta och överdramatiserade. Det blir aldrig särskilt kul alltså, och jag kände inget särskilt för personerna i filmen. Visst är skådespeleriet bra. Lite kul med ännu en Baldwin som onödig, orolig sidokaraktär som säger "Hey, Brother" hela tiden. Smått kul med den lilla gossen Frank som antagligen är den mest dysfunktionella, svärande, förvirrade pojken jag sett i en film.

Jag mådde aldrig bra av "The Squid and the whale", jag förstod mig inte på familjens egentliga problem - det pratas om det mest i förbisvängen utan att man hinner ta in det och förstå det. Jag missade nog poängen med filmen. Den var fin, rullade med vacker musik, men den led av brist på inre styrka. Den var feg helt enkelt. Trots kletiga satser, fult språk och andra pinsamheter kände jag inte igen någon av filmens karaktärer. Dessutom kunde jag inte förstå vad filmens titel egentligen hade med filmen att göra. Ett typisk titel som är en replik i filmen som på något sätt ska sammanbinda resten, fast det gör det inte.

"The Squid and the Whale" får en svag tvåa, varför inte en etta vet jag inte. Kanske var det något som var bra med filmen som jag ännu inte kommit på, kanske något djupare, men tillsvidare trots det tämligen låga betyget är "TSatW" en väldigt dålig film.

The Squid and the Whale är på flera sätt en snygg och mycket välspelad film med en obehaglig story och flera härliga scener. Dock är den alldeles för kort, och när slutet väl kommer känns historien smått ofullständig. Jag ser knappt poängen med något av det. En riktigt gripande scen var när den yngste sonen blev lämnad ensam hemma i tre dagar. En på det stora hela intressant film om uppbrott och barnen som blir offer när föräldrarna inte kan fatta rätt beslut.

För mig är det skådespelarna som räddar filmen. Jeff Daniels, Laura Linney, Anna Paquin och Owen Kline är bäst enligt mig. Jag har aldrig sett Linney prestera bättre. Filmens obearbetade story och abrupta slut drar tyvärr ned rejält på betyget.
"I was always afraid of the squid and whale fighting. I could only look at it with my hands in front of my face."

En riktigt bra och träffsäker dramakomedi, man vill se mer filmer som denna. Bra skådespeleri av både föräldrarna och barnen, skön humor och bra musik till det hela. Man har även fått till bra 80-tals känsla och det är aldrig fel.

-4

Riktigt överraskade intressant och bra.

En av de bättre filmerna som kom ur Hollywood året 05.

HAHAHAAAA minsta killen e inte fräsch!! ;)

Åh fy fan vad bra. Den träffsäkra komiken ligger som en soft mylla under hela filmen och de pinsamheter och attityder som dyker upp under skilsmässor och tonårsextremiteter speglas på ett sätt som får dokumentärer att verka oäkta i jämförelse. Hallelujah för en Wes Andersson med lite realitetsförankring

En underbar film om vad som kan hända när föräldrarna skiljer sig. Fotot och miljöerna var behagliga och skapade en perfekt stämning för konflikten. Skådespelarna gör karaktärerna jättebra och storyn är tragisk men spännande. Ett relationsdrama när det är som bäst.

The Squid and the Whale är på flera sätt en snygg och mycket välspelad film med en obehaglig story och flera härliga scener. Dock är den alldeles för kort, och när slutet väl kommer känns historien smått ofullständig. Jag ser knappt poängen med något av det. En riktigt gripande scen var när den yngste sonen blev lämnad ensam hemma i tre dagar. En på det stora hela intressant film om uppbrott och barnen som blir offer när föräldrarna inte kan fatta rätt beslut.

För mig är det skådespelarna som räddar filmen. Jeff Daniels, Laura Linney, Anna Paquin och Owen Kline är bäst enligt mig. Jag har aldrig sett Linney prestera bättre. Filmens obearbetade story och abrupta slut drar tyvärr ned rejält på betyget.
"I was always afraid of the squid and whale fighting. I could only look at it with my hands in front of my face."

För seg, för långtråkig.
för konstig.
Lite smårolig ibland.