Howling VII

Okej... nu ska jag recensera en av de mest otroliga filmer jag någonsin kommer att se i hela mitt liv. Men först börjar vi med en liten tillbakablick.

Jag har under det senaste året sett alla sju filmerna i den sanslösa filmserien "Howling". Att traggla sig igenom en dålig film vet vi ju alla att det inte är världens mest angenäma upplevelse. Dock är det intressant att analysera vad dåligt är och varför man anser att just "det här är världens sämsta film". Jag har sett mycket usla filmer i mitt liv och länge trott att jag sett det mesta. Då fick jag för mig att se Howling och dess uppföljare.

Ettan dög, inte mer.
Tvåan var rent ut sagt horribel. Den var osmaklig och pinsam.
Trean var inte mycket bättre, lika äcklig den med.
Fyran däremot hade något och var mästerverk i jämförelse med de två innan.
Femman visade sig vara bäst av alla med en kul intrig. "Den som väntar på något gott".
Sexan var bättre än fyran men var lite blek.

Så nu ikväll hade jag bara sjuan kvar... och... jag kunde inte tro mina ögon. Första scenen innan titeln dök upp var den absolut värsta inledning jag någonsin sett. Och det som följde de närmaste nittio minutrarna är en skam till den redan så usla filmserien. Man måste se den för att kunna fatta hur dålig den är.

Huvudrollen görs av Clive Turner som också skrivit, producerat och regisserat denna dynga. Det är en egotripp utan dess like och humorn är så torr att den grad av luftfuktighet jag en gång hade i vardagsrummet numera är borta. TV:n sög åt sig allt. Sen är det mer en countrykomedi än en skräckfilm. Det dansas linedance i mörkret och skådisarna (ehm... det fanns nog inga skådisar... hmm... konstigt) sitter och skrattar och snackar skit kring countrybaren. VAR ÄR VARULVARNA??? Filmen är dessutom filmad med videokamera eller nåt och vi får se långa klipp från två av de tidigare filmerna, vilket bara blir ännu mer fel.

Om ni tror ni sett dåliga filmer... Tänk om! Det är först när ni ser den här filmen som ni inser vilka mästerverk ni tidigare sett. För mig är det väldigt skönt att ha sett klart den. Tycker synd om er andra som bestämmer er för att se den.

Okej... nu ska jag recensera en av de mest otroliga filmer jag någonsin kommer att se i hela mitt liv. Men först börjar vi med en liten tillbakablick.

Jag har under det senaste året sett alla sju filmerna i den sanslösa filmserien "Howling". Att traggla sig igenom en dålig film vet vi ju alla att det inte är världens mest angenäma upplevelse. Dock är det intressant att analysera vad dåligt är och varför man anser att just "det här är världens sämsta film". Jag har sett mycket usla filmer i mitt liv och länge trott att jag sett det mesta. Då fick jag för mig att se Howling och dess uppföljare.

Ettan dög, inte mer.
Tvåan var rent ut sagt horribel. Den var osmaklig och pinsam.
Trean var inte mycket bättre, lika äcklig den med.
Fyran däremot hade något och var mästerverk i jämförelse med de två innan.
Femman visade sig vara bäst av alla med en kul intrig. "Den som väntar på något gott".
Sexan var bättre än fyran men var lite blek.

Så nu ikväll hade jag bara sjuan kvar... och... jag kunde inte tro mina ögon. Första scenen innan titeln dök upp var den absolut värsta inledning jag någonsin sett. Och det som följde de närmaste nittio minutrarna är en skam till den redan så usla filmserien. Man måste se den för att kunna fatta hur dålig den är.

Huvudrollen görs av Clive Turner som också skrivit, producerat och regisserat denna dynga. Det är en egotripp utan dess like och humorn är så torr att den grad av luftfuktighet jag en gång hade i vardagsrummet numera är borta. TV:n sög åt sig allt. Sen är det mer en countrykomedi än en skräckfilm. Det dansas linedance i mörkret och skådisarna (ehm... det fanns nog inga skådisar... hmm... konstigt) sitter och skrattar och snackar skit kring countrybaren. VAR ÄR VARULVARNA??? Filmen är dessutom filmad med videokamera eller nåt och vi får se långa klipp från två av de tidigare filmerna, vilket bara blir ännu mer fel.

Om ni tror ni sett dåliga filmer... Tänk om! Det är först när ni ser den här filmen som ni inser vilka mästerverk ni tidigare sett. För mig är det väldigt skönt att ha sett klart den. Tycker synd om er andra som bestämmer er för att se den.